Min bloggvärld

En dag utanför hemmet....

2012-02-10T19:05:00.001+01:00

Det är första gången på länge som jag har vistas utanför hemmet för att inte åka till kurator, läkare eller sjukgymnasten. Idag for jag iväg till huvudstaden, gick på möbelmässan och sedan hjälpte vi mormor och handla mat.

Dagen har varit jätteskönt men nu är jag så trött så trött och benen gör så ont och sammandragningarna är hemska. Jag skulle vilja kapa av kroppen precis under brösten. Tack vare alvedon försvann iallafall huvudvärken på eftermiddagen. Jag förstår inte hur man redan i v. 18 kan lida så av en graviditet....jag är säkert inte ensam men det känns så ensamt i min smärta som finns här och där.

Samtidigt är jag så glad att vi är här och livrädd inför onsdag vad ultraljudet ska säga...

Min räddare i nödlägen:

Vecka 18+1

2012-02-09T14:58:00.001+01:00

När jag gick från min underbara sjukgymnast idag så ringde min syster...i hennes mage ligger två små flickor som är beräknade samtidigt som vår lille är. Den ena var v. 18+1 och den andra v. 18+6, det skillde 4 mm på dem. Eftersom det är enäggstvillingar så var hon lite orolig och är remiterad till den läkare vi ska till på onsdag för vårt riktade ultraljud. Han är specilist på tvillingar och tvillingsyndrom som enäggstvillingar kan råka ut för (att den ena tar näringen från den andra då de delar moderkaka).

Så efter det gick jag in på Lindex och kollade bebis kläder i rosa, dem är ju SÅ små:) Hon berättade att hon hade köpt två små mössor, det första hon köpt. Lite som en förberedelse...hon sa att dem var som små dockkläder:)

Jag önskar så innerligt att vårt riktade ultraljud går bra på onsdag. Nu är det bara 6 dagar kvar och jag vågar inte tänka annat.

Mötte en bekant "nere på stan" idag och jag korsförhörde henne om hennes graviditeter. Hon fick på sitt andra barn avbryta graviditeten efter rutinultraljudet då han bara hade ett halvt hjärta och födde fram pojken i v. 21. Så blir vi tvungna att avbryta så kommer jag kontaka henne igen.

Idag har det varit en bättre dag, jag har tankat energi hos min sjukgymnast. Som jobbar mycket med det psykiska. Så nu har vi gjort en "schema" under två månader som blir blandat av tankar, känslor, beröring (massage), mindfullness etc. Känns jättebra!

Jag har försökt boka in något litet varje dag fram till ultraljudet, så jag får annat att tänka på. I morgon har jag bokat en date med pappa på möbelmässan i Sthlm. På lördag ska vi bli intervjuade här hemma (återkommer om det), på söndag inget...men ska nog få älskling att hitta på något åt oss, på måndag ska jag till specialistmödravården och diskutera medicinering, på tisdag (dagen innan UL) ska jag träffa min nya chef samt luncha med en jobbarkompis som också är sjukskriven. Som tur är är ultraljudet på onsdag morgon -slipper man gå hemma hela dagen och vara nervös. Problemet är bara att vi måste åka innan skruttis skolbuss åker...så det är en ekvation att lösa.

Som ni säkert förstår kan man periodvis bli galen av att gå hemma, man tappar så fort den sociala biten med jobbarkompisar etc. Jag har nog aldrig drömt så mycket som att resa som jag gör nu....skidsemester, badsemester, hotellwekeend. Jag föreslog för älskling att vi ska till Göteborg där hans släktingar bor så fort vi får en längre helg på oss.

Korten är från vår USA resa i november.....Haiti där båten stannade i västra karibien.

Att hjälpa en medsyster....

2012-02-08T08:37:00.004+01:00

...gör som jag planerar att göra idag. Hjälp en medsyster. Anna och hennes man har sedan länge kämpat för att få ett levande barn. Med två i himlen vill jag ge dem lite mer hopp. Läs mer här.

Min konktakt med vården just nu

2012-02-08T08:29:00.000+01:00

Jag har fått en ny sjukgymnast, en kvinna som är inriktad både på fysiska och psykiska åkommor. I fredags var det första gången som jag träffade henne. Hon läste rakt igenom mig och förstod precis vad allt handlade om. Av alla åren sedan min utmattningsdepression är det den andra personer av de jag träffat inom vården som förstod mig, som kunde sätta ord på hur och varför jag är som jag är. Hon fokuserade inte enbart på kroppen eller de psykiska problem som jag har utan helheten.

Jag har en omfattande bakgrundshistoria som gör att jag är den jag är och varför jag fungerar som jag gör idag. Omgivningen ser en stark och intellektuell tjej som har den verbala förmågan. Men dem ser inte det som sker inom mig, vad det är som rör sig bakom min fasad.

Jag har en depression som stoppar mig från att leva livet och den ska jag få hjälp med. Mina planer är (var) att börja jobba halvtid från idag, hon vill inte att jag ska jobba alls nu. Jag behöver all tid jag kan få för att landa, bearbeta och få hjälp. Annars kommer jag få samma som jag haft med skruttis...både anknytningssvårigheter och förlossningsdepression. Det känns skönt att någon äntligen sätter gränser för mig eftersom jag inte klarar det själv.

Trots att jag har kontakt på flera olika ställen inom vården så känns det som att jag kastas runt i ett virrvarr inom vården, det är få som tar ansvar och i mina ögon försöker få det så bra som möjligt utan några direkta insatser. Jag har nu en läkare på MVC som är vikarie för min ordinarie (underbara) läkare som har följt mig genom åren. Hon är bra men kan bli lite missuppfattningar då hon inte har svenska som modersmål. Min BM är jag nöjd med, det är hon som har slussat mig hit och dit. Min tidigare sjukgymnast var bra, tydlig och rak vilket jag uppskattar enormt. Har inget att klaga på där, det var hon som slussade mig vidare till min nya sjukgymnast jag fick träffa i fredags. Kuratorn jag går hos upplever jag som kompetent men "klen", hon är inte tydlig och rak. Jag behöver någon som är stark, annars får jag henne dit jag vill och det är inte meningen -jag behöver någon som ser igenom mig och mina påhittade styrkor.

I går var det återigen läkar -och kuratorbesök, på torsdag ska jag till min nya sjukgymnast. Veckan därpå händer det både det andra och det tredje. Det är dags för riktat ultraljud, specialist mödravården för att diskutera medicinering under graviditet, säkerligen besök hos både kurator och sjukgymnasten.

Är helt sjukskriven i sex veckor till. Jobbig grej men något jag ska jobba på att acceptera.

V. 17+5

2012-02-06T10:31:00.001+01:00

Ligger återigen i sängen. Orkar inte ta mig för saker. Skruttis är sjuk idag, men sköter sig själv för det mesta. Just nu hör jag henne från sitt rum och hon är väldigt inne i en rollek. I allrummet (se kortet) har hon dessutom gjort bio till sina gossedjur som hon älskar högt och alla har dem olika namn.

Jag har redan fått problem med att ligga på rygg...vilket är favoritställningen när jag håller på med min Iphone. Så nu får jag ligga på sidorna, annars känns det som att allt blod pulserar i hjärnan och det dunkar i hela kroppen....känns även som det blir tyngre att andas. Men jag lyssnar på vad kroppen vill och jag hör som den "säger".

Det syns inte så tydligt men hon har hela soffan och bordet full av sina små djur:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 17+4

2012-02-05T20:24:00.001+01:00

Idag har det varit en låg dag....har inte gjort många knop. Legat mest i sängen faktiskt. Något positivt är dock att bäckenet mår bra av det. Har passat rätt bra idag oxå då skruttis haft lite feber och halsont.

Jo, vi blev bjudna på middag hos svärföräldrarna idag. SÅ skönt och lyxigt. Jag har ingen inspiration och ork till att laga mat just nu så det passade perfekt. Så slapp älskling återigen laga maten:)

Det var även skönt att få träffa folk! Jag ska nog försöka ta mig i kragen och boka in lite saker så jag inte faller helt i dvala. Sådana där saker som gör en gott.

Har fått en del nojjot. Jag är inte sugen på mat alls men vissa saker måste jag ha varje dag. Det brukar variera vecka från vecka. Just nu är det kokt ägg och kaviar samt banan milkshake.

Äggmacka är favorit......

.....har även drömt om nybakade bullar.....dock saknas orken:(

-Bloggat ifrån min Iphone.

Min lördag

2012-02-04T17:05:00.001+01:00

Idag blev det korvgrillning med bästa grannarna i -10 grader, sedan bar det iväg på min första foto vernissage (alltså min väns). Efter att ha spelat spel med familjen ska jag nu krypa ner i ett varmt bad och läsa nya gravid tidningen....men misstänker att jag kommer somna. Är helt slut och mör i hela kroppen men glad att jag orkat hela dagen.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Magbilder v. 17

2012-02-04T09:11:00.003+01:00

Förra graviditeten med skruttis för sju år sen:

Imorse (V. 17+3)

Barnvagn?

2012-02-04T08:16:00.000+01:00

Vi pratade om att först efter vårt riktade ultraljud i v. 19+0 om allt ser bra ut så ska vi börja titta på barnvagn, jag har inte haft mycket tankar på det men det blev ändring på det i helgen. Jag fick sån panik när syster redan hade bestämt vad dem ska ha för vagn. Nu finns det inte så mycket att välja på för tvillingbarn men ändå!

Jag visste att det skulle bli en BRIO, det var jag lugn med då jag är uppvuxen i detta företag. Jag hade sneglat på en Happy....men ville samtidigt ha en vagn med snurrbara hjul (visste inte att det fanns som alternativ förrän jag tittade i katalogen).

Men efter helgen så gick jag förbi en barnaffär och snodde med mig en BRIO katalog....så nu har jag målat upp en bild på vad jag tror vi (läs jag) vill ha. Men det stannar där, och tankarna är nu lagda på hyllan till efter ultraljudet och då får vi prata mer om det...då mannen också ska få en syl i vädret. Det positiva med honom är att jag ofta får vad jag vill ha. Det känns skönt i själen att veta på ett ungefär.

Vår förra vagn...självklart en BRIO.

Har sneglat lite i den här.....

Syskongraviditet och förlossningsberättelse

2012-02-02T15:59:00.002+01:00

Som jag tidigare har skrivit så ska även min ena storasyster ha barn....tre dagar före mig är hennes enäggstvillingar beräknade till. Jag har i det legat och bläddrat i gamla fotoalbum och vill visa lite kort från förr.

Jag blir så förundrad över hur det lyckades gå till. Dem som har två söner (3 och 7 år) sedan tidigare och planerade inte för flera barn, så lita inte på Iphones app där man kan beräkna "tillförlitliga perioder" :). Och sen vi som då har kämpat sedan typ fyra år tillbaka...och så blir vi gravida samtidigt igen.

Jag ska skriva om när våra första barn blev till...för sju år sedan.

Vi är tre syskon som idag är 32 år (jag), 36 år samt 39 år. För sju år sedan hade jag och älsklingen kämpat att få barn i 4.5 år, min mellansyster hade precis slutat med p-piller och äldsta systern hade varit utan p-piller i ca 2 år utan att något hade hänt.

Jag satt på jobbet, där för ca sju-åtta år sedan. Min mellansyster ringde mig, berättade att hon var gravid. Blev glad för hennes skull men ledsen i själen. Dagen efter ringde min äldsta syster och berättade att hon vet en som ska ha barn...jag sa att jag redan visste.....hon undrade hur jag visste det (hon syftade på sig själv). Jag fick då veta att min äldsta syster också skulle ha barn och på köpet lyckades jag samtidigt avslöja min mellansysters graviditet-min värld rasade!. Jag blev totalt knäckt och så mycket som jag grät denna dag på jobbet minns jag inte att jag någonsin har gjort.

Jag mådde mer än piss...i ungefär en vecka. Min mens var några dagar sen och jag gjorde ett graviditetstest....som visade sig vara positivt!

Jag blev så glad och kände från början att det här kommer gå bra, mina föräldrar var oroliga och mina syskon var oroliga...ifall jag skulle få missfall. De visste att jag inte skulle överleva det.

Inom fyra veckor blev mina föräldrar mormor och morfar tre gånger om för första gången. Äldsta systern fick sin son 4 september. Mellan mig och mellansyster var det ca två veckor emellan. Eftersom jag födde elva dagar tidgiare än beräknat så låg vi på förlossningen samtidigt och fick våra första barn den 3 och 4 oktober.

Jag minns när jag ringde till sjukuset och berättade vem jag var, barnmorskan frågade om jag inte nyligen hade ringt...men det var min syster som hade ringt då hennes vatten hade gått.

Mellansysters värkar hade startat för länge sedan, när mina tilltog. Dem hade redan varit inne på förlossningen en vända när vi åkte in. Efter fyra timmars inskrivning födde jag vår lilla skruttis. När hon var trettio minuter gammal kommer mellansyster med sambo in på förlossningsrummet och hon frågade hur det var. Jag minns bara att jag måste ljuga, jag kan inte säga hur jävla ont det gjorde och att det var det jobbigaste jag varit med om. Jag sa att det gick bra!

Vi hade lämnat vår hund hos mamma och pappa innan vi åkte till förlossningen (som min älskling övningskörde till då han ännu inte hade fått sitt körkort). Jag minns att den första jag ringde var pappa och berättade om att lillskruttis kommit till världen, han trodde mig inte. De var så inställda på att mellansyster skulle hinna före.

Hon fick kämpa i sexton timmar till, sedan kom deras lilla son som var medtagen efter den långa förlossningen då förlossningspersonalen hade felräknat på ett dygn. Så med facit i handen skulle hon blivit igångsatt och det ett dygn tidigare. Denna förlossning ska hon göra kejsarsnitt.

Jag, mellansyster och äldsta syster hemma på vår förra tomt.

Mellensyster och jag på stranden vid landstället.

På BB samtidigt, vår skruttis och mellansysters son.

De tre kusinerna, äldsta systerns son, vår skruttis och mellansysters son.

Första julen hos mormor och morfar: vår skruttis, äldsta systerns son, mellansysters son och vår tidigare hund (ras: Jack Russel).

Vår skruttis och mellansysters son på barnvagns bio i huvudstaden.

Så ni kan förstå att jag är rätt förundrad över hur vi kan pricka in samma tid igen. Nu kommer ju min mellansyster säkerligen få barn ca 3-4 veckor tidigare än mig då det blir planerat kejsarsnitt och att hon dessutom bär på tvillingar. Jag hoppas verkligen att jag kommer föda några dagar tidigare...för det var SÅ tungt sista tiden att vara gravid och ni som följer min blogg vet att jag inte diggar att vara gravid. Men jag vill gärna hinna till förlossningen innan barnet tittar ut. Många säger att andra förlossningen går mycket fortare och om min tidigare tog fyra timmar, så är jag rädd att denna går mycket snabbare. Väskan kommer nog packas tre veckor tidigare och så kanske jag inte ska vänta in i det sista med att åka till förlossningen.....och denna gång kommer vi ta taxi.

Ett måste!

2012-02-02T15:30:00.001+01:00

Arlas filmjölk med jordgubbssmak är ett måste att ha i kylskåpet just nu.....

........likaså i fruktfatet MÅSTE äpplen och apelsiner finnas.

IVF och PGD

2012-02-02T15:11:00.002+01:00

Johanna har skrivit en artikel om PGD i samband med IVF, vilket vi genomförde våra första tre IVF på universitetssjukhus men som vi blev nekade att köpa privat. Så vi är en av dem som fått chansa på ett friskt barn pga genetiska sjukdomar.

Läs artikeln här.

Magbildorgie

2012-02-01T19:00:00.000+01:00

Tänkte visa upp min mage lite:

V. 16+5 (morgonen)

V. 16+3 (dagen)

V. 16+3 (dagen-har fått börjat låna älsklingens jacka då mina har blivit för obekväma)

V. 16+1 (dagen -i älsklingens tröja)

Inköp

2012-02-01T12:59:00.002+01:00

Var nere på stan i helgen och inhandalde lite saker:

Lyckades fynda BeSafe gravidbälte för 49:- stycke. Ett till mig och ett till syster. Tror dem kostar runt 400:- som nya, så jag blev jätteglad. Hittade på Blocket för 150:-, men jag kom aldrig iväg för att köpa.

Hittade ett ammavänligt linne från Lindex för 149:-, perfekt!

På Apoteket Hjärtat hittade jag denna gravidolja för 220:-, jätteskön! För sju år sedan med dottern använde jag Weledas, men ville prova någon nytt nu.

Vecka 18 (v. 17+0)

2012-02-01T12:51:00.000+01:00

Idag går vi in i vecka 17+0. Jag har varit lite frånvarande då jag har haft lite bloggtorka. Är fortfarande helt sjukskriven och dagarna ägnar jag åt besök hos sjukgymnasten, kuratorn, läkaren och vilar/sover på sängen. Konstigt att kroppen inte blir mer öm efter all vila. Jag sover 10-12 timmar per natt och vilar på dagarna.

Huvudvärken och sammandragningarna har tidigare varit bättre, men har sedan någon dag blivit värre igen. Anledningen är antagligen att jobb väntar nästa vecka....jag ska inte tänka på det så mycket nu men det är lättare sagt än gjort. Retar mig på att min chef inte har hört av sig ännu, fast det var en vecka som jag ringde. Jag vet att dem har asmycket nu, även mina kollegor. Men hon är fortfarande min chef och ska ta ansvar för sina medarbetare. Så, nu fick jag det sagt också. Jag tror nämligen det är en av orsakerna till min huvudvärk. Blir irriterad för jag brukar inte vara såhär känslig, men antagligen är jag mer sårbar nu.

Jag har kännt h*n sedan v. 14 inne i magen men i lördags kände jag av h*n utanför, neråt på min vänstra sida. Det var helt galet. Jag gick upp för trappan och fick stanna upp, h*n måste ha vänt sig så jag slängde dit handen och kände något som strök/buktade ut huden. Så himla härligt! Jag sprang till älskling som låg i sängen...men han lyckades inte känna något. Han var dock övertygad om att han hade kännt något kvällen innan, när han hade legat och kännt på magen medans jag sov.

Enligt boken från Lennart Nilsson är h*n så här utvecklad. Bilden är tagen från hans bok.

Fredagens kvällsgodis

2012-01-27T15:39:00.001+01:00

Vi har Sveriges godaste semlor där vi bor.....ett måste varje helg.

Jag och skruttis äter dessa istället för fredagsgodis när älskling jobbar sent.

Gårdagens middag

2012-01-27T15:36:00.002+01:00

Orkade inte laga middag igår....så vi fuskade.

Det blev färska baguetter från ugnen och varm choklad med grädde.

V. 17 (v. 16+2)

2012-01-27T15:00:00.000+01:00

De senaste dagarna har det hänt i kroppen, enligt mig stora förändringar som varit påtagliga.

*För 13 år sedan gjorde jag en bröstförstoring då jag i stort sätt var helt platt framtill. Så tidigare när jag var gravid så växte inte brösten sådär enormt mycket så jag antar att de inte kommer göra det nu heller (vilket jag tycker är skönt). Men de har blivit totalt blårandiga och jätteömma (längst fram där protesen inte är). Bröstgårdarna är sedan tidigt i graviditeten jättemörka. Jag har även börjat få lite råmjölk, inte så det rinner men det geggar ur mjölkgångarna. När jag var gravid med dottern för sju år sen var jag i typ v. 23 när mjölken började rinna på mig. Även ifall det är roligt att det händer saker med kroppen så är det väldigt opraktiskt med ömma bröst, då man alltid lyckas komma åt dem.

*Jag har börjat bli snuvig, inte sådär så att det rinner men det är alltid snor i näsan blandad med blod.

*Jag har svårt att ligga på ryggen, det känns som fostret/livmodern trycker på något så hela jag dunkar i hjärtats rytm och det bara dånar i öronen efter hjärtslagen. Så det slutar alltid att jag måste lägga mig på sidan.

*Finnarna is back!!!

*Magen/fostret/livmodern har växte enormt över natten häromdagen.

*Jag känner inte av fostret/barnet lika tydligt sedan några dagar tillbaka. Har blivit lite nojjigt över det, trots att jag läst att det är vanligt i början av fosterrörelserna. Att det kan ta dagar innan man känner något igen. Jag har kännt rörelser sedan v. 14, de blev tydligare och den reagerade alltid på när jag drack kallt. Men nu är det inte så, nu känner jag den lite diffust och inte lika ofta. Jag hoppas bara på att fostret ändrat läge och sparkar inåt ryggen istället.

*Min navel brukar i normala fall vara väldigt djup, men den har börjat "utplånas". Den är hälften av djupet nu.

*Jag börjar just nu fundera på om det är så att min depression senaste dagarna blivit värre, om det hänger ihop med att det verkar vara lite andra hormoner i omplopp i min kropp.....ska nog ta upp det med min kurator.

Plocka bort julen?

2012-01-27T10:05:00.000+01:00

Så var det det här med julen...vi har kvar alla våra julsaker. Det kom upp precis innan julafton, vilket för mig i normala fall är på tok för sent (en del saker kom aldrig upp utan ligger kvar i kartonger i garaget). Orken fanns inte. Så nu ligger det som ett måste över mig, att den måste (bör) tas ner.

Jag är inte riktigt duktig på att hantera sådana saker just nu, alla måsten. Så jag gör som strutsen, gräver ner huvudet i sanden och låtsas som ingenting. Om dessa saker ska ner innan midsommar får jag nog flirta med älskling att han tar intiativet. För honom spelar det mindre roll vad som hänger i fönstret....här hemma står jag ofta för det estetiska.

Katten bredvid en julstake i gästrummet för någon dag sedan:

V. 17 (v. 16+1)

2012-01-26T17:30:00.001+01:00

Idag har det varit en sådan där låg, deppig och energilös dag. Jag har sovit hela natten och efter frukost kröp jag ner i sängen igen, vaknade vid lunch....åt och sen kröp ner i sängen igen för att åka hämta skruttis på eftermiddagen. Gårdagens kamp med tankar på jobbet tog ut sin rätt idag:(. Jag ha-ar dessa djupa dagar jag har.

Favvo just nu: alkoholfri cider....intogs till gårdagen och dagens lunch.

Efter sett inslag av Lady & Lufsen så har jag varit vansinnigt sugen på spagetti och köttbullar....skulle tillaga det till lunch igår.....mamma scans köttbullar och blev jättesur för spagettin var slut...men bandspagetti fick duga. Det fungerade men var inte rätt.

Satt och läste buffè när jag upptäckte att Cecilia var med i en artikel....det är en kompis till en av mina syrror och för typ två-tre år sen var jag på matlagningskurs hos henne:)

Idag..var det som sagt en sämre dag, så matlåda rakt av blev det. Orkade inte ta ner tallrik från skåpet så jag åt direkt ur lådan. Men det fungerade det också.

Vecka 17 (v. 16+0)

2012-01-25T09:53:00.002+01:00

Häromdagen åt vi hemmalagad hamburgare och milkshake....har fått en dille på milkshake. Glass brukar normalt vara absoluta favoriten, men av någon anledning så har jag inte varit sugen på det sedan jag blev gravid. I huvudet så tänker jag...mmmm, vad gott med glass.....antagligen en gammal vana. Men milkshake står högt på menyn just nu.

Vår middag häromdagen:

Var både hos sjukgymnast, läkare och kurator igår....var helt slut när jag kom hem. Som tur var hade jag köpt med mig färdig smörgåstårta till middagen. Efter middagen blev det ett varmt bad och sedan slocknade jag i sängen.

Jag var inne lite på jobbdatorn i morse, mailade om att jag var sjukskriven en kortare period till mina kollegor samt kollade av mobilsvaret.......och där kom sammandragningarna som ett brev på posten. Så nu sitter jag här, rädd för att inte fixa att komma till jobbet...där vi just nu går på halv personalstyrka och femton nya är på ingång (kruxet är bara att de tar ca sex månader för dem att lära upp sig:( ). Jag mailade chefen och bad om en träff.....måste göras en bra planering för att jag ska fixa komma tillbaka när jag har planerat. Jag är iallafall glad efter att fyra inom vården pratat om sjukskrivning och ett akutbesök på gyn har gjort att jag insett behovet att komma ifrån arbetet och få vila. Sammandragningarna har minskat, men för minsta lilla är dem där igen....och faktiskt så känner jag mig inte så stressad. Antar att mitt allmänna mående med min nedstämdhet (enligt kuratorn har jag medelsvår depression) gör allt lite känsligare.

Jag som bara vill må bra och njuta av graviditeten. Jag fick höra igår, att tack vare att jag stannade upp nu så finns det hopp om att det blir bra. Jag kommer känna glädje...vilket glädjer mig:)

V 16 (v. 15+5)

2012-01-24T03:15:00.001+01:00

Dagens sysslor:
Vakna, äta frukost och få iväg skruttis till skolbussen. Vilar på soffan och sen äta frukost nr 2. Älskling vaknar, han börjar jobba först efter lunch så vi går ut...jag försöker skotta men tar istället fram kameran och fotar lite i trädgården. Äta lunch och sen krypa ner i badet läännngggeeee. Vilar på sängen och hämtar sedan skruttis, lite tidigare än vanligt. Väl hemma följer jag med skruttis till pulkabacken och står pratar med en granne om graviditet och sjukskrivning.

Hem, vila och försöker plocka undan lite. Lagar hemmagjorda hamburgare och milkshake till middag, orkar till och med plocka bort från middagen. Sitter framför tv`n med älskling tills jag lägger mig vid nio tiden (vilket är övertid för mig). Somnar fort men vaknar så fort jag vänder mig då jag har så ont, vaknar efter tre timmar och kan inte sova....så nu sitter jag här.

Tur att älskling tar skruttis i morgon bitti och jag har sovmorgon då jag inte ska vara hos läkaren förrän vid lunchtid.

Just nu badar jag istället för duscha, det är så skönt för kroppen. Med mig har jag ofta Spotify på min telefon och som sällskap dyker alltid vår lille katt upp. Han älskar vattnet i badkaret och duschen. Nu har han även hittat ett favoritställe som är handfatet.

Svårigheter med sömnen

2012-01-24T03:05:00.000+01:00

Snart är klockan tre på natten och jag har varit vaken sedan en-två timmar. Har så ont i bäckenet (foglossningen) så jag kan inte sova....sk-t jobbigt! Jag provade att skotta tidigare idag, men det gick inte och jag fick stå och titta på när älsklingen tog i. Jag kunde dock sopa av bilarna från all snö....vilket jag tror är orsaken till att jag nu inte kan sova.

Jag märker att det är en tillväxtperiod i magen. Återigen har jag ofta som mensvärk i magen. Jag har haft två dagar som jag skulle kunna äta jämt för hungern är ständigt där. Så jag äter, jag äter vad vi har hemma och som är lättillgängligt....har inte vägt mig på länge. Kanske dags snart? Jag klagar över att vara gravid, det är inte riktig min grej (både fysiskt och psykiskt) men jag kan inte låta bli att njuta och bli glad när jag känner den lille röra sig där inne, det har blivit mer ordentliga "puffar" och jag börjar märka ett litet mönster hos den. Nu är det nog inte långt kvar tills resten av familjen får vara med och dela på glädjen....så som dem längtar (maken längtar...skruttis kommer nog bara tycka det är konstigt).

Var ute och knäppte ett par bilder när vi var ute...inte lätt att gå i "djup" snö när man inte riktig får med sig benen, men skam den som ger sig:)

Utsikt mot en av grannarna:

Krokar på mitt trädgårdsbord:

Min morfars gamla cykel, lite prydnad i trädgården:

En liten groda i trädgården:

I vår ska vi gräva och fixa i trädgården, vi har anlitat ett företag som ska göra jobbet. Men vi ska själva fixa med staketet. Först ville vi byta ut det helt, men vi valde att renovera det befintliga och ha kvar det ett tag till. Jag tror vi nu får tänka om....eller så får maken fixa med målning och skrapning själv. Om min värk ska fortsätta såhär kommer jag inte riktigt kunna fixa detta....lite stressande då jag vill kunna göra saker själv. Jag får ständigt påminna mig om mina begränsningar just nu.

Dagens morgon

2012-01-23T08:33:00.003+01:00

I morse när jag gick med skruttis till skolbussen tog jag med kameran, man vet ju inte hur länge snön ligger kvar här hos oss:)

I området där vi bor:

Vårt hus:

Gårdagens mat

2012-01-23T08:28:00.000+01:00

Nu har min lust kommit tillbaka något och vi har fått byta ut vår nya dator som lät så förbaskat till en ny som låter i stort sätt ingenting. Men min nya systemkamera blir det helt plötsligt roligt igen att fixa med bilder etc.

Så ni kommer troligen bli bildbombade på min blogg ett tag framöver:)

Gårdagens lunch = tjockpannkaka med bacon och lingonsyld.

Middagen = Hemmalagad potatismos, snitzel, gräddsås och sallad.

Lista

2012-01-23T08:21:00.006+01:00

Har fått en lista från Luiza som jag tänkte fylla i, lite sent men har inte riktigt varit på topp de senaste dagarna.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Jag var lyckligt gift (är faktiskt ff, men allt är inte lika lätt nu:)) sedan 5 månader och om 3 månader skulle vi åka på vår bröllopsresa till Brasilien. Vi hade precis fått vårt första missfall och skulle påbörja vår första IVF försök, så från att varit rätt deppig med att det inte hade blivit några barn så var vi hoppfulla då vi skulle påbörja behandling.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Jag hade precis skrivit in mig på Itrim med ett gäng kompisar, och hunnit säkert gått ner 8 kg. Träningen var regelbunden och jag pluggade sista terminen på Beteendevetare programmet.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Glass, choklad, nybakta bullar, semla och GLASS (igen).

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Eehhhh, inga.....

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
* Resa.
* Ge bort upplevelser till nära och kära
* Plugga.
* Köpa massa bebis saker.
* Köpa jeep.

6) FEM DÅLIGA VANOR:
* Optimist men börjar bli realist.
* Tänker för mycket på det förflutna än framåt och vad det kan ge.
* Planerar mer än jag klarar att göra.
* Har blivit enormt svartsjuk under graviditeten.
* Stänger in mig än delar med mig med mina tankar och känslor -flyr.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
* Vara med familjen och mysa.
* Handla saker till hem och mig/skruttis.
* Bo på hotell.
* Blogga/leta informatiom.
* Lata mig (just nu)....annars träna (typ dansa).

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
*Kexfodral.
* Brasiliansk mini bikini.
* Skinnkläder.
*
*

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
*Min nya systemkamera
*Min iphone
*Vår nya dator
*Symaskinen....(har inte haft så mycket inspiration på sistone)
*Trädgårdsredskapen

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR LISTAN (Utan inbördes ordning och om de orkar och har tid, som ni säkert själva upplever ibland så vill man ju ge till fler och en del har jag inte gett som jag vet nyligen har fått.)

*Ninna
* JennyMaria

*Ett vanligt liv

*Sara

*Maria

*Vår resa med IVF som sällskap

*Ladybond

*Lise-Marie

*Sara

*Tea

Besöket på gynakuten

2012-01-22T13:26:00.001+01:00

Sedan vecka 13+6 har jag periodvis haft täta sammandragningar. De två första dagarna var hemska, då jag fick dem en till två gånger i halvtimmen och på nätterna vaknade jag av smärtsamma sådana. Jag ringde redan efter första dagen till min barnmorska, samma dag fick jag lämna urinprov för att utesluta urinvägsinfektion då dessa kan skapa sammandragningar.

Jag hade ingen urinvägsinfektion så jag fick en läkartid efter några dagar, om jag kände att det blev värre skulle jag uppsöka en gynakut. Samma dag som jag var hos läkaren var jag även hos en kurator och sjukgymnast. Alla var rörande överens om sjukskrivning....men jag var inte där, var inte redo för den informationen. Så ny besökstid hos läkaren bokades in veckan efter.

Eftermiddagen gick, kvällen kom och vi här hemma pratade hur vi (jag) skulle göra. Nu har jag inte bara mig själv att ta hand om, utan även en liten som vi kämpat så att få till. Dagen efter jobbade jag halva dagen, för att boka om alla inbokade möten och nu har jag sedan tre dagar tillbaks varit hemma på heltid. Jag har en ny läkartid på tisdag, då läkaren ville diskutera sjukskrivning ytterligare.

Det jag skulle skriva om var mitt besök på gynakuten. I förrgår hade jag sedan två-tre dagar kännt ilningar vid vad vi tror är livmodertappen. Till en början tog jag det ganska lugnt och kände ingen oro, dock blev det lite värre på fredag med ilningarna och tankarna far omkring.

Maken skulle börja jobba vid sju tiden, jag ver nerbäddad i sängen framför en film och skruttis var nerbäddad i soffan i allrummet utanför och kollade på en barnfilm. Jag började googla.....jag älskar googel men den har även en effekt som kan göra mig/oss oroliga. Mycket väl...så blev jag orolig. Det står att ilningar/stickningar vid livmodertappen kan man känna av från v. 37 då det är en förberedelse och livmodertappen håller på att försvinna för att man sedan ska öppna sig innan förlossningen

Jag kände paniken komma och adrenalinet flödade, jag satt bokstavligen och hoppade i sängen av vad jag antar är rädsla. Jag ringde rådgivningen på ett sjukhus, pratade med en barnmorska som sa "oj, sammandragningar i samband med ilningar där är inte ett gott tecken...jag tycker du ska åka in i kväll för att kolla".

Shit pommes frites....barnvakt? åka själv?

Jag ringde maken som fixade med barnvakt, kom och hämta skruttis och lämna hos svärföräldrarna. Jag klädde skakandes på mig och satte mig i bilen. Har ca en timme till sjukhuset, på vägen ringde jag min mellansyster (som är gravid lika långt gånget som mig....fast tvillingar) för att prata av mig och sedan min bästa kompis Malin. Bästaste Malin frågade om jag ville ha henne med, jag behövde inte ens fråga. Så jag hämtade upp henne på vägen. Vi checkade in på akuten och fick världens bästa omhändertagande. Jag fick lämna urinprov. Vi satt en stund i väntrummet och blev sedan inkallade till sjuksköterska som skrev journal om varför jag var där och så fick jag lämna blodprov. Hon pratade om att jag skulle prioriteras, men eftersom jag varken haft vattenavgång eller blödde blev jag uppsatt på "vanliga" listan. Vilket kändes bra, då var det kanske inte så akut.

Efter ca två - tre timmar fick vi träffa en ung kvinnlig och så himla bra läkare. Hon tog sig tid, jag fick hoppa upp i gynstolen. Hon undersökte mig med VUL, UL på magen och med fingrar. Hon klämnde på magen, rätt hårt så det gjorde ganska ont.

Hon hittade troligen orsaken till mina ilningar då hon kom åt där det gjorde ont. Antagligen är det mina ligament och bindväven som gör ont (dem var precis bredvid livmodertappen), nu växer det i hög takt där nere och det kan då bli såhär. Om det skulle bli värre så ska jag åka in.

På ultraljuden fick vi se den lille leva om, den hade massa skelett...jag tyckte jag bara såg massa ben. Det var revben, ryggrad, ben, armar, hjärnhalvor. Ett tag såg den ut som en riktig alien då vi fick en bild framifrån med ögongloberna. Hon visade var moderkakan satt....som var lika stor som fostret och fostersäcken. Hon visade var livmodermunnen (=livmodertappen) var, den var sluten och lång (ca 4-5 cm) och allt såg jättebra ut. Fostret var så långt som den skulle i v. 15 vilket också kändes skönt.

Det var en lättad Lila och Malin som åkte därifrån. Jag förstod nog inte förrän dagen efter vad som hade hänt. Jag hade träningsvärk i hela kroppen från allt adrenalin och det värkte "där nere" efter undersökningen. En en gång så insåg jag vilken bra vän jag har!

Även denna läkare var övertygad om att deltidssjukskrivning skulle vara det bästa alternativet, att ha sammandragningar så tidigt är inte bra och jag ska inte bara tänka på mig själv. Så jag får förmedla det som hänt till läkaren på tisdag. Jag tror till och med att läkaren kan läsa journalen sedan akutbesöket . Sedan får min MVC läkare ta ställning. Allt har fört med sig saker och jag har verkligen tänkt om. Varför ska man vara så duktig och präktig? Det är ingen som kommer tacka mig på jobbet ändå och jag är inte oumbärlig.

Vi får se vad läkaren säger.....

Nu ser den lille ut såhär i vecka 15

(enligt bild från internet, Källa: Lennart Nilsson)

Vecka 16 (v. 15+4)

2012-01-22T12:47:00.002+01:00

Efter 13 timmars sömn vaknade jag först av alla i familjen, klädde på mig och tog mobil & plånbok. Satte mig i bilen och styrde till affären med håret på ända. Handlade nybakat bröd och åkte hem.

Sen hade vi en härlig och lång frukost:

Vecka 15+3 och gynakuten

2012-01-21T09:33:00.001+01:00

Inatt satt jag på gynakuten, det stod att väntetiden var ca 4 timmar men vi behövde "bara" sitta i 2.5 tim. Min bästa Malin följde med som stöd då mannen fick fixa med barnvakt och jobbade sen sent.

Det har med mina sammandragningar att göra men allt är nu i sin ordning. Vi fick se lillen som såg bra ut och h*n levde loppan där inne.

Jag skriver mer sen då jag ska gå och vila en stund, jag kom väl hem vid....ett eller två i natt. Så jag har bara fått fem timmars sömn. Ögonen svider rätt bra och kroppen är helt öm av allt adrenalin.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Evig väntan....

2012-01-20T11:01:00.001+01:00

.....jag har precis räknat ut att det är 24-25 veckor kvar tills vi förhoppningsvis får träffa den nya familjemedlemmen, ja typ 5.5 månad kvar. Jag kan få panik när jag tänker på det. Jag har nu gått ca 11-12 veckor och det är dubbelt så lång tid kvar!

Jag är inte en kvinna som ska vara gravid, jag mår så himla dåligt både fysiskt och psykiskt.....om pappan kunde vara gravid så skulle jag lämna över havandeskapet till honom utan ångerrätt. Ingen snack om saken.

I dagsläget har illamåendet gått över från hela dagar till ca 1 Tim per dag och kräkningarna kanske kommer varannan/var tredje dag istället för varje dag. Jag har kvar huvudvärken som just nu är dagligen, jag somnar med den, jag vaknar utav den och jag vaknar med den. Jag är glad de dagar det inte är migrän eftersom jag då kan ta Alvedon som mildrar.

Sammandragningarna har lugnat sig men för minsta lilla stressade situation så kommer dem. Istället för flera ggr i timmen är de nu ca 1gång/timmen. De gör heller inte lika ont som tidigare......men lik förbaskat obehagliga.

"Foglossningen" finns fortfarande kvar...men behöver inte släpa fötterna efter vilket jag tror beror på att jag är hemma och inte rör på mig så mycket.

Tvåan är fortfarande bara vatten....vilket känns sådär då min mage i vanliga fall inte lider av detta.

Jag är nedstämd...enligt skattningsskala hos kuratorn har jag depression. Jag ska ta med den på tisdag när vi träffas. Jag är inte förvånad då jag känner igen symtomen sen tidigare....men vill inte riktigt erkänna. Det är inget roligt att må såhär:(

Nu ska jag äta lunch och sen ta ett bad.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 16 (v.15+1)

2012-01-19T10:57:00.001+01:00

Nu skriver jag oxå veckan före sin faktiska. Blir så förvirrad annars.

Ligger nedbäddad i soffan, ska precis äta min lunch. Är inte på jobbet idag....ska vila bort mina sammandragningar.

Dagens lunch:

-Bloggat ifrån min Iphone.

MVC besök

2012-01-17T08:01:00.001+01:00

Igår var jag hos kuratorn....skönt. Nu sitter jag i väntrummet på MVC och ska få träffa läkaren för mina sammandragningar. Senare idag ska jag till sjukgymnasten för min foglossning. Jag är glad för den hjälp man kan få som gravid.

Orken finns inte till så mycket mer än jobb och se till att maten står på bordet. Julen hänger kvar hemma hos oss och damråttorna anfaller snart. Men så får det va ett tag till:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 14+3 magbild

2012-01-14T09:19:00.001+01:00

Efter 13 tim sömn fick jag hjälp av dottern med att fota magen i morse.

Jag tar just nu kort på morgonen varje lördag.....blir mest rättvist, för det räcker att jag går upp och klär på mig så är magen STOR och rund....den måste ju fortfarande svullna upp...för så stor kan inte bebisen vara i v14-15.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 14+1

2012-01-12T13:42:00.001+01:00

Gårkvällen blev bra, låg i sängen i makens famn och med dottern på andra sidan och vi alla tittade på tv.Sammandragningarna är kvar, har fått en läkartid på tisdag -mer för att få lugnande besked. Kuratorn ringde precis och bokade in mig på måndag. Skönt att äntligen få komma i väg och prata.Längtar jättemycket till ikväll då vi ska se Hamilton och jag är så glad att bästa M kunde vara barnvakt. -Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 14+0 och sammandragningar

2012-01-11T16:20:00.001+01:00

För er som inte orkar med gnäll och självömkan kan sluta läsa här.Jag är så emotionellt störd just nu. Gråter för allt. Fick psykbryt i morse igen och föll i gråt i makens trygga famn. Det har blivit för mycket för mig nu. Jag kräker upp maten jag äter, huvudvärken bultar, sammandragningar "från hell" och foglossningen har kommit tillbaka. Tror jag har vätskebrist för jag kan inte koncentrera mig och gör konstiga saker hela tiden. Problem med vår nya dator påverkar mig hårt, förstår inte varför då jag kan ta sådant rätt bra annars.Det positiva är att jag har bokat tid hos sjukgymnasten för foglossningen. Jag har lämnat urinprov till BM för att utesluta urinvägsinfektion. Jag har flex som jag har tagit ut en timme idag. Och imorgon ska jag och maken på bio (Hamilton)....något roligt i allt för mig elände.Jag försöker tänka på den lille i magen men det är svårt...är så rädd att vi inte kommer få uppleva en livs levande bebis igen.Nä, det här är inge bra dag!-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 13+6

2012-01-10T13:35:00.001+01:00

Idag innan lunch kände jag fladder i magen -en enorm känsla!! Det är värt varenda kräkning. Älskade pyre där i magen -måtte du vara frisk oxå!!Sitter just nu på min fikarast, jag smet före alla andra för att få lite lugn och ro:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 13+5 och magbild igen

2012-01-09T09:14:00.001+01:00

Jag har lika "stor" mage nu som när jag var i v. 15-16 med skruttis. Det är en underbar känsla när man kan känna hur det växer och knakar "där inne".Det jag är så fascinerad över är att magen ändå inte är SÅ stor, men så fort jag klivit upp och ätit första måltiden så är magen så stor att jag bara kan använda mina mammabyxor/tröjor....och några av mina större "vanliga" tröjor. Det går inte att ta miste om att en bebis växer där inne. Nyligen:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 13+4 och trött

2012-01-09T08:43:00.001+01:00

Jag vet att jag gnäller mycket här på bloggen, men det är min ventil utåt och jag känner stort behov av min "hemliga" ventil. Måste få skriva av mig.Idag gnäller jag om hur trött jag är, det känns som det blir värre. Både illamåendet och tröttheten. Idag har jag vilat från mina Sea-band. Är efter sju veckors användande helt öm i handlederna. Så idag sov jag i 3.5 timme medan resten av familjen var iväg i simhallen med familjen Ä. Igår blev det fiskpinnar och idag blir det varma mackor -blev så himla sugen på det. Men tomater hoppar vi då jag sen jag blev gravid inte kan se på dem utan att få kräkreflekserna att sätta igång. Min fina familj:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 13+3 och illamående

2012-01-07T15:39:00.001+01:00

Ligger i sängen efter besök med ulrik. Det tar på krafterna att kräkas och idag är en sådan där konstig dag med mkt illamående och huvudvärk. Jag lyckades iallafall sitta upp och vara trevlig när svåger med fru och dotter kom på lunch. Jag har även fått lite rensat på kontoret, dock är det mycket kvar:)Sen är det en så himla irriterande sak. Tomten kom ju med ny dator till oss, nu när vi har installerat den så är den jätte högljudd. Som att fläkten bara kör på, supersur är jag på den. Var inne på expert och de ville att vi ska lämna in den så de får kolla. Datorer och bilar ska bara fungera!Nä, nu är det dags för favorit serien=solsidan

Jo, vet ni......igår köpte jag min dröm. En Canon systemkamera. Har längtat efter en sådan i över fem år. Igår slog vi till med både kamera och blixt. Det blev en dyr historia men jag är så lycklig....lika lycklig över den lille som lever i magen. Då förstår ni säkert:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Onyttig frukost

2012-01-07T08:14:00.001+01:00

En av de onyttigaste frukostarna. Skogaholmslimpa med ost, varm choklad och juice....men ack så gott:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 13+2 och magbild

2012-01-06T09:53:00.001+01:00

Morgondagens magbild. Nu känner jag livmodern vid naveln och den är stenhård från naveln och nedåt. SÅ mysigt med magen som växer.

Jag kan tipsa om byxorna på bilden, köpta på H&M. Men är både sköna och snygga....inga sådan där enligt min åsikt tantmodell. Syns inte så bra på bilden kanske men i verkligheten är de grymma. Första plagget till ord. pris.....annars har jag hundar massa av mammakläder på REA. Vågar mig inte på för dyra kläder ännu.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Present

2012-01-06T09:41:00.001+01:00

Igår fick jag oxå en present av svärmor...hemmagjorda raggsocker -me like!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Kalas, stress och illamående

2012-01-06T09:40:00.001+01:00

Igår vaknade jag med världens illamående och framåt fm kom huvudvärken. Jag tror anledningen var för lite sömn på natten och makens kalas som jag hade förvirrat bort:)

Jag visste såklart att han fyllde år, men inte igår liksom. Det uppenbarade sig kvällen innan när han själv började prata om det. Jag brukar annars alltid planera en vecka innan, handlat fyra dagar innan för att baka två dagar innan. Så ni förstår min stress.

Som tur var jobbade jag bara halv dag igår, så det var bara att bege sig till ICA Maxi och handla efter jobbet, hämta upp skruttan på vägen och sen hem för att sätta både mig och dottern i arbete:) Maken kom strax därefter och städade medan jag bakade. Men det blev väldigt bra och jag fick beröm då det skulle bakas till både gluten och laktosintolleranta.

Men SÅ trött jag var under kvällen, vilket en och annan oxå såg. Men jag får skylla på Postafen. Senare (typ 21.00) åkte vi och mellansyrrans familj till en pizzeria och åt som hästar. Jag filade väldigt lite under kvällen så jag var vrålhungrig. Väl hemma stupade jag i säng på en gång.

Det här godiset som var kvar från veckans bio slank ner för att hehe illamåendet. Det är lustigt, ju sötare saker jag stoppar i mig desto fortare går oxå illamåendet över. Brukar hålla mig till frukt, men igår var det extremt.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Jag och Hanna Graf...

2012-01-03T19:21:00.001+01:00

...väntar barn samtidigt. Läste det nyligen på hennes blogg. Alltid roligt att följa någon som är lika långt gången som en själv:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+6 och bio

2012-01-03T19:08:00.001+01:00

Andra jobbdagen idag och det gick nätt och jämt att jobba. Låg i vilrummet några omgångar och satt i samtalsrum och bara andades. Väl hemma tog jag ett bad för att komma i fas och tråkigt nog ligger jag i sängen redan nu. Men jag gläds ändå någonstans över det liv som ställer till det och att magen växer sig större och större.

Längtar så mycket till imorgon då det blir bio med Luiza (www.mellanhoppochfortvivlan.blogspot.com) och Malin (www.resantilldetperfekta.blogspot.com). Så skönt att få skratta och slippa att tänka på alla krämpor man har.

I morse hade jag gråtorgie i bilen. Min bästis Malin (med bloggen ovan) blev gravid en kort period efter vi plussade i oktober, dock fick de sitt fjärde missfall. Jag har varit så uppe i min oro inför fosterdiagnostiken och när den börjar släppa börjar verkligheten komma ikapp mig. Jag är så ofantligt ledsen för att vi inte kunde få uppleva det här ihop. Det gör så ont i mig och stundvis blir jag riktigt arg för orättvisan som finns!

Titta vad jag hittade igår på jobbet i skrivbordslådan...mina Sea-band som försvann tidigare:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+5 och KUB test

2012-01-02T18:47:00.001+01:00

Allt gick bra idag på KUB testet och vi fick en låg risk. Men så nervös jag var innan. Jag kände inte mina ben när jag gick -jätteläskigt. När vi var inne i rummet så var det som jag gick utanför min kropp och betraktade alltihop som en utomstående. Jag var totalt avstängd känslomässigt.

På kromosom 13+18 fick vi en risk på 1:13737 och kromosom 21 (down syndrom): 1:7951. Eftersom det är kromosom 13 vi har en ökad risk att få så känns resultatet väldigt skönt att få.

Så vi bestämde på plats att vi inte gör fosterdiagnostik nu. Vi fick inbokad tid till ett riktat ultraljud i v.19 och utifrån detta får vi ta ställning till hur det ser ut då. Men just nu utgår vi från att vi troligen får en frisk bebis med Bf 10 juli. Vi blev tillbakaflyttad en dag då det är skottår:)

Så idag firar vi med plockmat (revbenspjäll, räkor (vanliga och rökta), aioli, kycklingvingar, smörgåstårta etc.) och efterrätt.

Vår lillskrutt på 6.4 cm:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+4

2012-01-01T19:42:00.001+01:00

Jag mår så fruktansvärt illa, inte roligt någonstans. Jag undrar om det är min stress inför morgondagen?

Jag är så rädd att den lille inte lever eller är sjuk....ovissheten äter upp mig.

Nu är det ca 14 timmar kvar tills vi får veta.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Nyårsafton

2012-01-01T10:19:00.001+01:00

En perfekt start på ett förhoppningsvis underbart år 2012.

Vi hade en lugn och mysig kväll. Fast vid niotiden blev granndottern magsjuk så hon och fru L gick hem. Jag och skruttis tittade på film medan grabbarna snicksnacka på nedervåningen. Jag slumrade in redan efter 5 min och blev väckt tio minuter innan tolvslaget. Det passade mig alldeles utmärkt!

Ute i kylan träffade vi på alla andra underbara grannar, det var verkligen roligt att träffa alla. När alla otroliga fyrverkerier var avslutade så följde maken oss hem, när vi var installerade hemma gick han över till de andra familjerna och hans kväll bjöd på öl och utomhusbad.

Det var en underbar känsla att stå där med alla som hade starkdryck i sina glas och själv stod jag där och ruvade på en skatt i magen -magisk upplevelse!

Vår middag:

Lyckades fånga några av alla fyrverkerier:

Huset på "höjden" till vänster....där bor vi:)

Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+3 -Nyårsafton

2011-12-31T14:05:00.001+01:00

Jag kan tipsa om ett alkoholfritt vin som är himla gott. Nu vet jag inte om det passar till skaldjur som blir kvällens mat. Detta finns på Systembolaget.

Kvällens meny:
*avocado/räkröra
*räkor
*musslor
*kräftor
*paj
*sallad
*vitlöksbröd/bröd
*ostar
*alkoholfritt vin/öl/läsk/pommac
*Ginos (efterrätt)
*snacks

Jag vill önska Er Alla ett Gott Nytt År!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gröt i huvudet

2011-12-31T13:59:00.001+01:00

Shit pommes frites vilken röra jag har i huvudet. Kan inte koncentrera mig och är så in i helskotta trött. Vi får gäster, grannarna kommer över så jag skulle behöva göra en to do lista inför kvällen men väljer att gå sova 2-3 timmar istället så jag orkar vara vaken till tolvslaget.

Jag funderar över gröten i huvet och undrar om inte det har med KUB testet om två dagar. Jag hoppas verkligen det kommer gå ok!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+2

2011-12-30T11:59:00.001+01:00

Gick upp vid åtta i morse men jag ligger fortfarande i soffan. Jag är så enormt glad att jag har ledigt i mellandagarna och kan inte förstå hur jag kommer fixa jobba nästa vecka. Missförstå mig rätt, jag älskar mitt jobb men det är inte kul när man knappt klarar vardagen med illamående etc.

Illamåendet vill inte ge med sig. Jag har laddat ner de flesta appar som går och överallt står det att illamåendet oftast försvunnit nu, det gäller inte mig. Det står oxå att vi befinner sig i v.13. Jag har inte tyckt om att skriva så, utan vart vi faktiskt befinner oss som tex v.12+2. Men nu har jag funderat på hur jag ska berätta att vi är gravida på jobbet (om nu allt ser ok ut på KUB testet på måndag). Jag kommer nog säga v13 (det blir v14 nästa vecka när jag ska berätta). Anledningen är att det känns löjligt att säga antal veckor och dagar, känns lätt som man är besatt:)

Även ifall jag är glad för graviditeten så är jag emellanåt less på att inte orka leva som vanligt. Som tex min farmor som fyllde 95 år igår. Jag har planerat att åka och gratta henne hela veckan men det finns ingen ork någonstans. Sånt gör mig ledsen och frustrerad.

Här ligger jag med skruttis älsklingsfilt och värmedyna för min molvärk/mensvärk -har haft riktigt ont i dag (tycker inte om det heller då jag blir rädd att den lille vill ut).

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 12+0

2011-12-28T08:06:00.001+01:00

Sex dagar kvar till KUB testet. Jag vill hemskt gärna göra det men är rädd för vilken risk vi kommer få och vad ska vi ta för ställning till det. Läkaren säger en ökad risk är 1:200/1:300. Men tänk om vi får 1:500, jag tycker det är rysligt nära.

Jag försöker inte tänka så mycket på det (på ett negativt sätt) samtidigt som man vill förbereda sig. Mitt absolut främsta mål är först att det ska finnas något levande där i magen och att den är så lång som den ska. Sen vill jag självklart att nackspalten ska vara mindre än 2mm och att resten ser bra ut.

Nu ska jag försöka njuta av att vara gravid, i allafall i sex dagar till. Sen får vi se vad som händer. Det är rysligt svårt att slappna av med alla dessa risker som finns med att vara gravid. Tankarna kommer ofta upp...."kommer vi få barn i juli, eller inte?"

Nu är det bara EN vecka kvar tills vi passerat vecka 12 och risken för missfall minskar * tjoho*!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Mina inköp

2011-12-27T13:15:00.001+01:00

En flecejacka från Haglöfs och två koftor från Lindex:

Två tröjor från P.O.P, två vita t-shirt, rosa linne och en blus från H&M, svart t-shirt från Lindex (ej mamma), randig tröja från Stadium (ej mamma),

Adidasväska från Intersport, två byxor från H&M och mysbyxor från P.O.P.

En svullen mage i sin nya P.O.P tröja:) Såhär ser magen ut så fort jag ätit, helt galet och rätt jobbigt då det blir tungt att andas. Organen blir väl antagligen så undanknuffade och överraskade så de hinner inte vänja sig eller nåt. Jag är väldigt glad att vi lyckats komma såhär långt i graviditeten. Jag hoppas det håller i sig i 28 veckor till.

Till Thea: Jag har försökt kommentera hos dig flera gånger men det går inte, vet inte hur jag ska lyckas:(

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+6

2011-12-27T07:44:00.001+01:00

I sex timmar sprang vi runt i affärer. Sista två timmarna släpade mina ben efter men jag var så lyrisk att få komma ut. Skruttis var hos mormor och morfar så jag och maken kunde ägna tiden helt åt varandra -det var länge sen jag shoppade så mycket kläder till mig.

Det har hänt saker i magen senaste två-tre dagarna. Det varvas mellan mensvärk, ilningen, smärta och tunghetskänsla. Lite läskigt ibland men så länge inget blod kommer så känner jag mig någorlunda lugn.

Det slår mig nu att min enorma hunger på natten har pågått i typ 3-4 dagar, undrar om det har något samband med en växande livmoder eller om det bara är slumpen?

Jag känner nu livmodern strax under naveln (typ 2 cm nedanför). Det är en härlig och underbar känsla -med tanke på alla mina inköp av mammakläder igår så utgår jag ifrån att barnet är friskt. Även ifall det såklart finns en stor oro inför hur det kommer gå.

Nä, nu frukost framför tv'n (Narnia)......

-Bloggat ifrån min Iphone.

Inte utan min kudde

2011-12-26T08:36:00.001+01:00

Usch vilken natt. Jag har inte fått många timmars sömn inatt. Anledningen är denna storm som pågår utanför fönstret -helt crazy. För att kunna sova så har jag i natt flyttat runt till våra olika rum och sängar man kan sova i. En period har jag nu sovit i gästrummet då jag får ont i ryggen av vår säng. Planerar att köpa ny efter vi förhoppningsvis har fått det nya barnet.

I försig ser de flesta nätterna ut såhär. Om jag inte är på toa och kissar eller äter frukt som jag hämtar från köket (pga den enorma hungern som slagit till igen) så flyttar jag runt mellan tre rum. Med mig bär jag alltid min tempur kudde jag inte kan sova utan.

Min rutiga tempur kudde i gästrummet:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Funderingar kring v.12

2011-12-26T08:29:00.001+01:00

Nu befinner vi oss i v. 11+5, om precis en vecka (v.12+5) ska vi göra KUB test. Jag börjar bli riktigt nervös! Vad testet säger ska bestämma om vi ska göra fosterdiagnostik eller inte.

Det där med v12 blir jag inte klok på. En del ställen jag läser på skriver dem som att när man gått ut v.11 så minskar riskerna och på andra ställen så är det som när man fullgjort hela v. 12 som riskerna för missfall minskas.

Vi har KUB testet som riktmärke, ser allt fint ut där så har vi bestämt oss för att andas ut lite. Om det ser mindre bra ut så får vi hålla andan ytterligare 3 veckor innan svar på fosterdiagnostik kommer. Eller om det avstannat helt, ja då har vi inte så mycket mer att bekymra oss över (förutom att torka tårar). Men nu ska vi inte gräva ner oss, det är ju ändå i dagsläget minst 95% chans att det ska se bra ut...då vi redan sett ett hjärta picka för inte så länge sen.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Avkoppling....

2011-12-25T16:29:00.001+01:00

.....och mys på högsta nivån. Jag ligger i badet och lyssnar på Spotify. Tanken är att jag skulle läsa en "Gravid" tidning men jag vet inte när jag sliter mig från telefonen med både Facebook och bloggar.

Idag har varit en bra dag -är tacksam för det. Jag har känt glädje!! Har även orkar göra rent fläkten, gått en promenad, klippt maken och fick spontanbesök av mor och far till lunchen. Hoppas bäckenet vill mig väl inatt och i morgon. För imorgon ska vi ut i vida världen och shoppa loss.

Mys just nu:

Vi har en sur liten kisse hemma, han fick ta sig ett julbad men blev inte lika glad som vi:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Mitt innersta och min uppväxt

2011-12-25T09:26:00.001+01:00

Välkommen till mitt innersta och en introduktion till min uppväxt.

Jag har ett rikt liv med nära och kära, även ifall jag inte skriver så mycket om det. Anledningen är nog att jag använder bloggen till mitt innersta, något som bara är mitt och som handlar om mig.

Jag har min bästis M som läser denna, kanske ett sätt för mig att få henne in på mitt liv då jag har svårt att släppa in någon i mitt innersta. Jag har bloggat i snart fem år men det är först nu som hon fått tillträde, det säger väl en del om mig. I verkligheten är det bara min make som har helt tillträde (med undantag just nu). Jag vet även att en gammal jobbarkompis tittar in här då och då.

Min bästis M som efter läst mitt inlägg igår skickade ett jätterart sms till mig. Jag har så himla fin vän och jag borde ta mer nytta av det. Jag har lite till att jobba med -lära mig att anförtro saker och våga släppa in folk mer på livet -att öppna upp mig. Jag önskade att jag hade förmågan så hon hade fått reda på mina bekymmer på ett annat sätt än genom bloggen, förhoppningsvis kommer det.

Av min tidigare terapeut har jag fått höra att det beror på att jag har haft den uppväxt jag har haft. Jag minns den själv som bra, men i efterhand kanske det bara handlade om pengar då vi alltid haft bra med dessa.

Min mamma har varit en periodare av alkoholist (är tyvärr fortfarande). Min far var försäljningschef och reste MYCKET när jag var barn (gör det ff ibland). Min mamma svek mig och pappa flydde alltid ifrån mig pga sina resor. Mina syskon fanns inte där för mig (den ena flydde till pojkvän och den andre låste in sig i tonåren på rummet) så fick jag ta hand om mig och mina känslor själv.

Jag har aldrig haft svårt att få vänner men att släppa in dem i mitt innersta har väldigt få fått tillträde till. Det är samma sak med mitt hem. Det är min borg, jag kan tycka det är jobbigt att ha folk hemma även ifall jag tycker vi bor jättefint. Jag åker hellre hem till andra. Antagligen kan detta beteende sitta kvar i att jag vågade sällan ta hem någon till mig när jag bodde hemma då jag visste aldrig när och om mamma var full.

Det tog mig 30 år, 2 år hos kurator, terapeut och psykolog samt 3 års psykolog pluggande för att förstå detta.

Trots det jag skrivit om, en full mamma och resande pappa så minns jag min barndom som något bra (det jag minns -detta skriver jag om en annan gång). Jag hade mina syskon som var en trygghet (därav vilket jag tror min stora längtan/drivkraft till att få ett syskon till skrutt -att hon ska kunna känna samma sak) även ifall dem inte alltid var där. Jag hade min trygga och stabila farmor som jag tillbringade somrarna med på landet. Jag hade min bästis M som jag iförsig inte släppte in -men det ska jag jobba på. På något konstigt sätt så har min pappa tidigare alltid varit mitt allt (tills för ett par år sen när jag lärde så mycket om mig själv), det var vi två mot världen. Han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta trots hans fåniga saker han har för sig:).

Jag är så himla glad och tacksam att jag för två år sen vågade åka till bloggträffen i Sthlm, jag fick träffa ett stort gäng med underbara vänner som alltid finns där i hjärtat och jag tänker ofta på dem och följer deras bloggar. Året efter (alltså i våras) tog jag med mig min bästis M då hon sitter i samma sits (kämpat 11år efter barn). Det var de flesta av dem jag träffade året innan men även ett par nya som berikade mitt liv på nytt. En del av mina bloggvänner har jag träffat några gånger efter dessa bloggträffar och jag är så glad för att dem alla finns där, som har varit med om
samma resa. Tänk....det är heller inte alla som fått "förmånen" att ha en bästa vän som suttit i samma båt med svårigheter att få barn.

Min bästis har en blogg men jag vet inte om jag får länka till så jag återkommer om detta.

Just nu värmer mitt hjärta och jag tänker på er som fortfarande kämpar och önskar så mycket att ni ska få en underbar jul!! Jag tänker lika mycket på er som blivit nygravida och är oroliga, försök att njut (jag måste lära mig det jag oxå). Tänk att det är ändå 80-85% chans för er/oss innan vecka tolv och 97% chans för er efter vecka tolv att det blir ett barn där i slutändan. Det är inte illa!

Kram till er och TACK för de kommentarer jag får -jag suger i mig varenda ord (det är bomull för hjärtat)!

Nä, nu ska jag gå och få bort lite av mitt illamående med hjälp av frukost.......vi ses senare!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+4 -Juldagen

2011-12-25T08:35:00.001+01:00

Trots morgondagens dåliga start blev dagen enormt lyckad och mysig. Jag kunde känna tillstymmelse av glädje emmellanåt och blev så glad för det!

Vi tog en lugn morgon med frukost, handlade och mös med alla julklappar som skruttis fick öppna. Sen bar det iväg till svärföräldrarna. Vi var sex vuxna och två barn -perfekt lagom. Vi åkte hem redan vid 20.00 tiden och innan nattningen låg jag i makens knä med täcke och kudde medans han läste saga för oss.

Natten min har väl varit sådär, kissade två ggr och var uppe och böt säng två ggr. Men jag känner mig ändå lite utvilad.

Maken frågade hur det var med mig igår, han undrade om det hade hänt något när vi var i affären. Mitt dumma jag sa bara att jag mådde jättedålig (alltså fysiskt), alltså kan jag inte hålla masken helt. Men dumma jag sa heller inget om verkligheten -så jag får ju skylla mig själv. Känner bara just nu att jag vill ha en en positiv jul och mitt sätt att hantera det just nu känns helt rätt. Det känns periodvis lättare och lättare att hantera mitt mående så kanske jag gör rätt. Sen vet jag ju också att jag kommet få professionell hjälp vilket hjälper mig massa.

Svärfar fick reda på att vi väntade smått igen. Det blev lite prat om det till och från under kvällen, det kändes så overkligt att det handlade om oss och jag märket att jag gärna undviker ämnet. När vi skulle gå så frågade han om kontroller och så (fosterdiagnostik). Maken pratade på en del, jag förstår ju nu att han faktiskt tycker det här är lika jobbigt som jag men att vi pratar olika språk. Men han (svärfar) visste inte att vi gjort IVF, vilket jag flertalet gånger pratat med svärmor, det säger ju en del av deras engagemang.

MEN trots att de inte är så pratsamma inom vissa områden så tycker jag att de är bra svärföräldrar. De finns alltid där när vi behöver dem. De älskar sitt barnbarn enormt mycket och ger henne mycket kärlek och omtanke. Så jag ska absolut inte klaga!

Här firade vi jul igår:

Hoppas ni hade en lika bra julafton som jag!!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Lite glad ändå....

2011-12-24T13:39:00.001+01:00

....titta vad tomten kom med. En helt ny dator och en BluRay DVD.

En ny dator med vårt nya fibernät. Nu jädrans ska jag ta upp mitt intresse igen -foto! Fattas bara en systemkamera, det är bara att börja spara.

:):):):):):):):):):):):):):):)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Julafton (v.11+3)

2011-12-24T08:34:00.001+01:00

Börjar dagen med att vakna klockan 7.00 efter en bedrövlig natt. Tankarna bara snurrar och bäckenet har värkt så jag har fått hjälpa mina ben runt när jag vänder mig om i sängen. Men det hjälpte att ha en kudde mellan benen/låren för att att avlasta.

När jag sover dåligt blir illamåendet värre, så nu sitter jag med en dotter hängandes över mig i soffan medan jag försöker få bukt på illamåendet och min huvudvärk som värkar bli sämre:( Men va fasiken jag slapp ju illamående igår, det är jag väldigt glad för. Jag ska bara hitta en balans med att inte springa runt som en jojo och fixa saker när jag mår bra och har energi för då kommer "foglossningen" som ett brev på posten.

Igår kväll när jag låg avslagen i en "solstol" på altan där vi åt middag hos mamma och pappa så låg jag och lyssnade på de samtal som pågick. Jag hörde bland annat mamma och maken som pratade om vår situation och våra "risker". Mamma sa att "usch, jag ser ju hur dåligt hon mår" och maken sopar över det hela att det här är väl ingenting jämfört med hur vi tidigare haft med förlossningsdepression, utmattningsdepression, panikångest, cancer etc.

Jag kan inte låta bli att bli ledsen för att han inte klarar av att prata och erkänna att det är för jävla jobbigt, för jag vet att han tycker det. Jag blir också ledsen att han verkligen inte ser hur piss jag mår. För mamma har så rätt, jag mår för jä-ligt. Hon och pappa ser på en gång när något är knas med mig. Skillnaden är att mamma pratar om det till mig och andra medan pappa inte kan prata om det, istället ringer han varannan dag och kollar hur det är med mig utan att fråga direkt ut.

Jag vet att jag spelar ett spel hemma, jag pratar om positiva saker, jag ler och säger ja till de förslag maken kommer med. Jag gör det för familjens skull, för jag vill inte utsätta dottern för sådana här "mörka" saker och jag är rädd att maken inte skulle orka mer om jag visade mitt sanna jag. Det är helt sjukt, jag vet. Men jag har ingen annan lösning på problemet nu (kanske jag känner mig styrkt i det jag läst om depression som kan hjälpas med KBT och att utsätta sig för saker istället för att stänga in sig).

Jag kommer få hjälp, pratade med min barnmorska i torsdags och jag kommer få prata med någon. Men hon hade inte hunnit ringa upp mig då hennes kollega varit sjuk.

Jag måste få hjälp med allt mörker som finns inuti mig, helst innan jag går sönder. För just nu befinner jag mig mitt ute på ett stormigt hav och jag dras ständigt ner under vattenytan trots att jag kämpar mig blå.

Det blev ett dystert inlägg det här, men kände att jag behöver få ur mig sakerna. Jag har svårt att prata med vänner om detta, jag är så trött på allt själv. Jag är sån som gärna slätar över allt och stänger allt inom mig. Med maken har jag alltid kunnat prata om allt men nu som ni säkert förstår enligt ovan har jag ingen att prata med.

Nä, nu ska jag torka tårarna rycka upp mig och sätta på mig mitt fåniga leende för idag ska vi iväg till svärföräldrarna. För där kan vi inte beröra ämnet, vi lägger locket på och allt är bra. Så jag förstår ju vart makens beteende kommer ifrån. Man pratar inte om det som är obekvämt.

Nä, ärligt för dotterns skull ska det bli en bra, väldigt bra julafton. Hoppas ni får en underbar dag med mycket ärlig kärlek och omtanke!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+2

2011-12-23T21:42:00.001+01:00

Ha ha, att man kan vara så glad att kunna vara vaken till efter 21.00 två dagar i sträck. Ett under har skett!! Dessutom har jag kunnat vara utan mina Sea-band idag utan att må direkt illa (med undantag när vi kom hem och fick prata med Ullrik ikväll efter pappas födelsemiddag).

Jag har en period varit lite orolig och nojjig över att livmodern/magen känns så himla lugn i flera, flera dagar. Tidigare har jag haft "mensvärk", ilningar inne i själva "där nere" samt dragningar i ligamenten i stort sätt varje dag. Men nu har det varit jättelugnt och "dött", tankarna snurrar om det är så att något har hänt där inne. Hoppas verkligen att lillskrutt mår bra där inne och växer som det ska -den där kromosom 13 sitter som ett eko i mitt huvud.

På morgonen är magen mjuk och slapp, försöker känna om jag känner något. Jag känner inget med händerna men däremot känner jag att i magen känns det ömt och svullet så det går inte trycka hårt. Så fort jag ätit går det inte känna något då magen blir spänd som en basketboll (som gör att jag har svårt att använda många av mina kläder).

Så idag när vi la upp grejjer på vinden passade jag på att ta ner och kolla på kort från när jag var gravid med skruttis. Mitt första magkort tog jag i v. 15 (stående) och man ser en svullen mage som putar ut. Först i v. 17 tog jag ett kort när jag låg ner och där såg man en kula vid naveln som stack ut. Jag försöker tänka på alla andra symtom jag har med illamående, foglossning, ömma bröst, tröttheten. Men det är en klen tröst när jag samtidigt vet att kroppen kan ha kvar alla hormoner i omlopp trots att lillskrutt inte vill växa som vi vill.

Jag är i vecka 11+3 idag så jag försöker övertala mig själv att det är antagligen förtidigt att förvänta sig något. På ett ställe har jag läst att en del kan nu känna sin livmoder i (v. 11) strax nedanför naveln, men på fler andra ställen har jag läst att man först i v. 13 kan känna av något. Jag ska nog ta och sluta googla på allt då det bara gör en nojjig.

Tänk positivt, tänk positivt, vi ska få en frisk bebis i juli......

Till mågot helt annat (för att skingra tankarna): Det har varit mycket kalas på sistone. Ikväll var vi iväg till pappa som fyllde år och förra helgen var vi iväg till äldsta systers dotters 4 års kalas.

Alltid lika spännande att se vad man blir bjuden på hos dem då de är veganer. Men se så gott det ser ut med allt som är hemmabakat:

Så hälsade vi och tog ett snack med deras sköldpadda Johanna:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+1

2011-12-22T11:47:00.001+01:00

Min plan var att skriva ihop allt vi fick reda på igår på vår rådgivning. Det gick bra och vi känner oss trygga i det vi vet i dagsläget.

Jag kommer skriva om det, men inte idag. Illamåendet har ett järngrepp om mig så jag försöker överleva dagen. Det får bli en sådan där tröttsam Postafen idag oxå. Den där tabletten som däckar mig totalt.

Idag ska jag köpa en julklapp till min bäste kompis M, sen ska vi åka dit ikväll och hämta en tv vi fick köpa billigt av dem och käka lite god middag. Planen var att handla hem det nödvändigaste i matväg oxå, men det får nog vara.

Så ni förstår säkert att jag måste ladda och vila upp mig inför kvällens härligheter.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 11+0

2011-12-21T07:19:00.001+01:00

Om två veckor känns det mer legitimt att berätta att man är gravid. Känns som en lång tid, eftersom vi har jullov from fredag fram till 2/1 så går det nog rätt fort ändå.

Efter sprungit på toa fyra gånger i natt och vaknat tre gånger efter att jag drömt diverse saker så känner jag mig väldigt seg. Just nu skulle jag kunna betala för en hel natts sömn. Jag vet att det är övergående (peppar, peppar, ta i trä), så jag får tänka framåt. Det kanske tröstar på sikt.

Känner mig rätt likgiltig till vårt besök hos farbror doktor idag. Jag har vänt in och ut på mig så många gånger så det känns lite som att jag gett upp. Vill bara få allt överstökat. Åka dit, sätta den långa målen i magen och ta en bit från moderkakan. Får vi missfall så får vi. Orkar liksom inte bry mig längre. Händer det, så händer det. Då var det väl meningen då.

Jag är bara rädd för att vårt förhållande kommer gå i stöpet pga allt vi har varit med om och allt vi går igenom. Finns ingen energi kvar till att hålla ångan uppe. Det är urholkat på något sätt. Kanske det är så efter 13 års förhållande oavsett om man haft svårt att få barn eller inte. Jag vill inte ha det så och vi gör allt vi mäktar med för att rädda det vi har. För vi båda vill åldras ihop och vi pratar mycket om allt. Kanske vi "bara" befinner oss i en kris, jag hoppas det iallafall. För det var inte såhär jag hade planerat mitt liv.

Usch, vad jag känner mig grå och eländig i allt. En riktig bi--er fi--a!

Hoppas ni alla får en toppendag såhär tre dagar innan jul.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+6

2011-12-20T10:42:00.001+01:00

Jag mår så in i helsike illa. Trots Sea-band har jag börjat kräkas igen. Trodde det skulle bli bättre ju längre tiden går. Antingen är det så att det går upp och ner eller så är det den här förbaskade fosterdiagnostiken som stressar mig.

Tankarna ska vi inte prata om, det är ett enda trassel i huvudet på mig.

Längtar till imorgon, då vi förhoppningsvis får lite rätsida på hur vi ska gå tillväga. Vill bara landa lite och kunna hoppas på att det blir en liten bebis i juli.

Nä, nu ska jag jobba på att bli lite mer positivare!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Dagens besök...

2011-12-19T14:33:00.001+01:00

....gav inte ett skvatt. Läkaren vi träffa var säkert bra på många sätt och vis, men inte inom vårt område. Han frågade OSS om vad vår kromosomavvikelse kunde innebära.

Det slutade med att vi ska få komma till en specialist inom vårt område på onsdag. När vi åkte hem var vi helt tomma och besvikna.

Nu ligger jag i soffan med migrän. Är tankspridd och ofokuserad. Sjukskrev mig resten av dagen.

Vi hoppas på att onsdagen ska ge mer. Jag undrar när vi kan börja njuta och glädjas över graviditeten?

Kram till er!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Rådgivning fosterdiagnostik

2011-12-19T07:57:00.001+01:00

Vaknade med huvudvärk, ångest och illamående. Det är ingen bra kombination. Om 3 timmar ska vi på rådgivning/planering för ev. fosterdiagnostik. Jag tycker det är otroligt och hemskt jobbigt. För jag antar att vi måste bestämma oss idag för hur vi vill göra. Mitt hjärta och mage skriker nej till moderkaksprov medan huvudet säger något annat. Jag vill inte utsätta fostret för något. Jag vill inte få missfall för något vi valt. Jag vet att risken är liten (1%), men den känns stor i sammanhanget.

Jag är på bristningsgränsen att bara lägga mig ner och gråta. Jag har blivit av en expert att gråta. Jag gråter när milkshake är slut på MAX (nästan), jag gråter när jag kräks (för jag känner mig så ynklig), jag gråter när maken råka klämma ut sig något klumpigt (är just nu väldigt lätt stött), ja listan kan bli lång.

Till något helt annat. Här hemma finns det två stora hål. Den ena är dit alla mina saker försvinner, jag kan inte förstå hur jäkla ofokuserad och splittrad jag känner mig. Minnet vill inte alls hänga med och jag har bort saker dagligen. Det andra är i min "själ". Ni minns säkert när jag skrev om min depression. Den finns där, men jag har stängt locket och har klätt på mig min fasad. Jag hoppas den håller tills jag får den hjälp jag behöver. Utåt försöker jag inte visa något, för min familjs skull och för att jag inte orkar prata om det och få alla frågor. Då är det bättre att dölja så länge det går.

Jag vill också säga att jag tittar in till många av er, kanske inte varje dag men varje vecka är jag hos er. Däremot är jag dålig på att kommentera och visa att jag är intresserade av era liv och vad ni har för er. Jag vill få den här lilla energin över för att skriva några rader till er, dem säger ju att man mår bättre efter 12:e veckan. Så om 9 dagar kanske. I försig så mådde jag piss fram till 16:e veckan med skruttis så det kan dröja ytterligare 5 veckor och 2 dagar......

Önska oss lycka till idag och ge oss mod att kunna bestämma oss!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gårdagens inköp

2011-12-18T09:18:00.001+01:00

Igår var jag på en klädförmedling där vi bor, fyndade ett par svarta mammabyxor i plysch för 45:- och en stickad mammakofta för 45:-. Sen var jag inne i en annan affär och hittade en söt tunika/klänning för 199:- som kan fungera som en med eller utan gravid mage. Perfekt om man vill dölja den degiga magen efter förlossningen samtidigt som den är amningsvänlig:)

Jag vågar inte köpa några dyrare mammakläder ännu och går det åt pipsvängen med denna graviditet så kan jag ge dessa kläder till en släkting som oxå väntar barn.

Byxorna var i XL, skulle kunna haft två mindre storlekar:) Men då har jag förhoppningsvis något att växa i.

Kan varmt rekommendera detta märke (Rut m.fl.). Det är relativt billigt och dem har så himla söta kläder.

Igår överraskade jag maken med julbord på ett slott, vi träffade upp min bästa vän med man där. Det var jättegod mat och mysigt ställe. Jag skulle ha tagit kort på mig, ni kan ju förstå hur uppsvullen min mage var efter tre vändor till buffén. Det var helt galet. Tunikan jag köpte igår var precis så den spände och att jag kunde andas. Så med andra ord kommer den passa så länge man inte äter för tre personer:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Inköp

2011-12-17T13:08:00.001+01:00

Nu har nya Sea-band inhandlats. Värda varenda krona!

-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 10+3 -magbilder

2011-12-17T07:24:00.001+01:00

Min mage har växt en del trots att jag bara befinner mig i v. 10+3. Kanske det beror på att jag redan har fött en gång, eller att jag har en benägenhet att få stor mage (vilket jag fick med skruttis) eller att jag helt enkelt har en del hull.

Även ifall jag har en del "späck" på magen så är det något inifrån som trycker på. Idag är det första magbilder, skulle varit roligt att tagit några tidigare för att jämföra. Då jag har varit utslagen både fysiskt och psykiskt så har jag totalt tappat det där med att ta kort. Kanske jag har andra bilder som jag kan leta fram som jag har innan jag blev gravid.

Gick loss med mobilkameran i morse, se nedan.

Såhär stor är min livmoder nu:

Jag håller in magen, men den vill inte in:

Avslappnat tillstånd:

En påklädd mage i mammabyxor (de bästa jag har just nu):

Jag har funderat på att lägga magbilderna i en flik här på bloggen så får man själv välja att gå in och titta. Men kommit fram till att i sådant fall så kommer det troligen inga bilder eftersom jag alltid bloggar från min Iphone och ifrån den så kan jag inte välja att lägga in dem i en flik. Så jag ber i förhand om ursäkt ifall det är jobbigt att se, för det kunde jag själv ibland tycka om man precis hade misslyckats med en behandling.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gahh!!

2011-12-17T07:05:00.001+01:00

Sen igår morse har mins seaband varit borta. Det fungerade bra på dagen trots att jag inte använde dem. Igår em/kvällen blev jag så ledsen då jag mådde så illa att jag löjligt nog började gråta.

Eftersom jag undviker postafen så var det så illa att jag kräktes. Det var många dagar sen som jag behövde göra det. I morse när jag vaknade så var illamåendet på plats och jag skulle precis ta på mig dem när jag insåg att de är ju fortfarande borta.

Så det blev en akut frukost för att stilla det värsta. Överväger starkt att ta en tripp till Apoteket och köpa nya.

Mina älsklingsdekorationer just nu:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Tröttis

2011-12-16T19:06:00.001+01:00

Trött, trött, tröttast.

Jag har i stort sätt sluppit att vara trött fram till nu. Dels tror jag att det beror på att jag går och lägger mig när dottern ska sova, vid 20.00 tiden. Så jag får ändå en vila på ca 11 timmar per dygn.

Men nu har jag sovit så dåligt en längre period. Jag drömmer konstigt varje natt, jag är uppe och kissar 1-4 ggr och jag vaknar så fort jag ska vända mig. När jag vaknar har jag svårt att somna om, det känns som jag håller på grubbla sönder mig om saker och ting. Speciellt för fosterdiagnostik.

Appropå fosterdiagnostik så ringde de idag från sjukhuset där vi troligen vill föda och sa att vi har en tid nu på måndag till en överläkare som är specialist inom fosterdiagnostik. Så nu får vi älta lite till hur vi vill göra. Känns toppen!

Nä, nu håller jag på somnar. Känns mindre kul att sova bort en fredagskväll, men jag kan inte hålla mig vaken. Det får jag vara sen:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+2

2011-12-16T09:04:00.001+01:00

Nu är blodprov lämnat, FEM hela rör är fulla med mitt blod. Eftersom jag har blodfobi fick jag ligga ner på britsen, och det var tur.

Så nu sitter jag vägg i vägg där jag lämnade blodproven. Ska sitta och jobba på en vårdcentral idag men uppkopplingen strular så jag sitter och väntar på att support ska ordna till allt. Jag ha-ar att vara ineffektiv. Jag blir stressad och det gör illamåendet ännu värre. Nu är klockan nio och läkarna börjar snart knacka på dörren och jag har ingen dator, det är fint det. Vilken otrolig nytta jag gör -not!

Nä, nu ska jag göra lite avslappningsövningar. Jag behöver öva på att leva i nuet och inte stressa för sådant jag inte kan påverka.

Ett av alla paprena jag lämnade till den underbart duktiga sjuksköterska som stack mig idag:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Varmt bad och magfunderingar

2011-12-14T19:18:00.001+01:00

Ligger i varmt bad trots att läkaren sa att foster/barn i magen inte tycker om värme och sol. Det har varit en tuff gravid dag och behöver få lite avslappning. Så jag valde att vara lite ego.

Jag har funderat. Det står lite var stans att livmodern först i vecka 13 kan kännas vid naveltrakten (för förstföderskor). Jag undrar hur det är för omföderskor. Jag är "bara" i vecka 10 och tycker mig redan känna något, speciellt när jag sitter på huk eller är "ihopklämd". Jag kan inte längre dra in magen så att den sugs in, det är liksom lika mycket mage kvar. På morgnarna när jag ligger på rygg har jag alltid kunnat känna mina höftben. Nu känner jag att det inte går att göra det på samma sätt.

Jag tycker det känns tidigt, men jag är säker på att jag inte inbillar mig heller och någon ailien är det uppenbarligen inte enligt ultraljudet.

När har ni börjat känna er livmoder/bebismage?

Jag i badet:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 10+0

2011-12-14T14:29:00.001+01:00

Jag ligger i vilrummet på jobbet och försöker uthärda de sista 2 timmarna.

Skruttis blev så himla glad när vi berättade att hon skulle bli storasyster. Hon hoppas nu att det ska vara en tjej. Under kvällen kom hon och pratade om bebisen och var verkligen glad. Det första hon sa var att "det här måste jag säga till fröken och min bästa kompis".

När hon skulle gå och lägga sig sa hon "god natt mamma, lycka till med bebisen i natt". I morse hade maken krupit ner i sängen hos henne i hopp om att få sova några minuter till. När jag vakna la jag mig bredvid dem, på en gång ville hon ligga bredvid mig och fråga hur bebisen mådde. Det har aldrig hänt på världskartan (jo, ibland:)) då pappan är den stora idolen:).

Det märks verkligen att hon är lycklig och hon vill veta ALLT. Hur den andas, sväljer, kissar, äter och hur den kom dit. Så igårkväll när jag la mig i hennes säng berättade jag hur doktorn fick hjälpa till. Är rätt glad att slippa berätta hur bebisar egentligen kommer till, det är pappans jobb då han är mer van med dessa frågor i jobbet.

Jag märker hur mkt lättare det blir för mig att förstå att jag är gravid när det är en som påminner mig ständigt om hur den lille har det. Självklart talar alla symtom (dagliga illamåendet, växtvärk i magen, hård i magen, ständigt hungrig, labil, foglossning (bara vissa dagar), sen känner jag livmodern i vissa lägen, den svullna magen på kvällarna). Men ändå efter 7 år är det svårt att förstå att vi troligen kommer få en bebis i sommar. Det är helt galet!

Även ifall det känns ok och vi hoppas på att allt kommer gå bra så är det en del beslut och undersökningar som är kvar tills vi vet att det blir en frisk bebis. Jag försöker ändå med en viss försiktighet hoppas på det bästa och njuta av allt vi har nu. Det är en konstig känsla.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+6

2011-12-13T15:38:00.001+01:00

Allt såg bra ut på VUL.

Men det tog lååånnnggg tid innan läkaren sa något. Hon började fråga om jag hade myon etc. Jag förstod ingenting och började bli rädd. Förutom lillskrutt på 25mm så tyckte hon att jag var "svullen" på sidan av livmodern/fostret. Men efter lite letande och frågor från maken så kunde vi se att säcken från det andra embryot var kvar och det var nog anledningen till svullnaden.

Så nu kan vi andas ut lite till. Risken för missfall är fåtal procent, dvs. som efter vecka 12. Vi beslöt oss för att skruttis ska få veta att hon blir storasyster i sommar. Händer det något på vägen så får vi ta det då.

Efter 1.5 tim hos läkaren är vi nu mer osäkra på hur vi ska göra ang. fosterdiagnostik. Remiss ska skickas för moderkaksprov, och vi kan säga nej på plats om vi inte vill. Vilken jä-la beslutsångest!

Dessa två kort fick vi med oss, korten blev jättemörka. Men på skärmen såg man jättetydligt, till och med benen😍

-Bloggat ifrån min Iphone.

20 min kvar till UL!

2011-12-13T12:40:00.001+01:00

Jag har varit hos min tandhygenist för en undersökning. Om 20 min får vi se hur det ser ut i magen. Behöver jag säga att jag håller på att sk-ta på mig av nervositet!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Om att berätta...

2011-12-11T19:28:00.001+01:00

....till dottern har varit lite osäkert när i tiden vi ska göra det. Först bestämde vi att på nyårsafton får det bli av (v.12+3) Sedan har det ändrats till julafton (v.11+4).

Om vi får se ett foster med fint hjärta och rätt tillväxt kommer vi berätta på tisdag efter VUL (v.9+6). Eftersom missfallsrisken kommer vara lika stor/liten som efter 12:e veckan så har vi ingen anledning till att dölja det till vår skrutt längre.

Eftersom barn inte kan ha direkta hemlisar (iallafall inte vår dotter:)) så räknar vi med att en och annan kommer få veta inom snar framtid så det kommer nog bli lite officiellt framöver. Men vi får återigen se, kanske vi väntar ändå.

Nä, nu ska jag stupa i säng. Jag hoppas orken fortsätter så det blir lite tätare blogginlägg än senaste veckan. Kram till er alla!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Fosterdiagnostik

2011-12-11T19:18:00.001+01:00

Vi har vänt och vridit på oss tusen gånger om. Trots rekommendationer av vår gynläkare och någon på fosterfiagnostik som min barnmorska pratade med när jag var på inskrivning så väljer vi att avstå från moderkaksprov i dagsläget.

Vi väljer att gå på den specialistläkaren jag själv pratade med på rådgivningen på fosterdiagnostik samt den barnmorska jag ringde till i fredags. Hon jobbar där vi ska genomföra vårt KUB test. Båda förstod vårt dilemma då vi gått igenom mycket för att vara där vi befinner oss nu. Det var så skönt då barnmorska flera gånger påminde mig om att risken för att vi ska få ett allvarligt skadat barn är så pass liten att vi kommer troligen föda fram ett friskt barn.

Så vår plan i dagsläget är:
-VUL i övermorgon (förhoppningsvis)
-Kombinerar test KUB+Nupp test den 2 januari 2012
-Rutinultraljud v.17
-Riktat ultraljud med specialistläkare v.19

Om något visar på att det kan vara allvarligt fel på fostret/barnet kommer vi göra fostervattenprov tidigast v. 16 då missfallsrisken nästan är lika med 0% (men som barnmorskan sa att det finns ju alltid avvikare i världen som ändå drabbas).

Visar det sig att barnet är bärare och sjuk i kromosom 13 så kommer vi ta bort barnet då 95% av de barn som föds dör inom 5 dagar då de är så allvarligt sjuka. Utifrån de beräkningar som barnmorskan gjorde kommer då en abort göras senast i v. 19 för oftast ser man redan på rutinultraljudet och då görs fostervattenprov. Sedan tar det ca 2 veckor tills svaret kommer. Det riktade ultraljudet görs för att dubbelkontrollera att allt står rätt till.

Känns skönt att ha en plan, sen är den inte huggen i sten och kan komma att förändras under tidens gång.

Kram!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+4

2011-12-11T18:24:00.001+01:00

Idag var bästa M hemma hos mig. Så skönt att få umgås lite, få lite andra tankar och bara vara vuxen. Men jag märkte att jag gärna inte ville prata om mig utan om M. Det var en härlig stund.

Efter hon åkte och medan maken lagar lasagne så tog jag tag i att läsa lite i paprena som jag fick på inskrivningen från MVC. Inför förlossningen, fosterdiagnostik och vad man bör äta eller inte äta etc.

I övermorgon hoppas jag få göra VUL för att se så allt står rätt till. Jag tvivlar inte på att jag är gravid någonstans, illamåendet har dock stillat sig lite så jag har klarat mig från kräkningar senaste dagarna -jätteskönt samtidigt som funderingar kommer om allt verkligen står rätt till. Men till och från så påminner mina värkande bröst, foglossningarna, ilande i ligamentet och humörsvängningarna om att jag troligen fortfarande är gravid. Men inget är säkert någonstans.

Paprena från inskrivningen från förra veckan:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 9+0

2011-12-07T08:34:00.001+01:00

Det räckte med att maken sa några ord: "Du, jag ser tecken på att du är deprimerad".

Min värld rasade, han har så rätt. Så som jag kämpat emot för att lura mig själv. Tårarna rinner fler ggr om dagen och jag har ingen lust/ork till något + tusen saker till.

Jag var på inskrivning hos MVC igår, besöket tog ca 1.5 timme och jag grät den mesta av tiden. Jag ska få hjälp, jag ska tas upp i samverkan med psykiatrin. Troligen börjar jag hos kuratorn. Jag kommer troligen få gå hos nån också och prata om anknytning. Längre fram kommer jag också få träffa barnmorska på vår valda förlossningsklinik för att prata om min förlossningsrädsla och skriva ett förlossningskontrakt med dem (om vi kommer så långt).

Läkaren var inne hos oss oxå. Kände mig väl omhändertagen. Vi blev oxå rekommenderade av två läkare igår att göra moderkaksprov -MÖK!!

Jag hade skitdåligt blodvärde, antagligen för att jag är uttorkad pga alla mina kräkningar.

Men nånstans i allt försöker jag tänka hoppfulla tankar. Men jag är livrädd. Nästa vecka ska jag få träffa läkaren igen. Tills dess måste vi även besluta oss om moderkaksprovet.

Jag har inte orkat att blogga då jag lägger all min energi jag har på att sköta jobbet och vara med familjen.

Kram till er!

-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 8+2 -Begravning

2011-12-02T07:44:00.001+01:00

Idag står begravning på schemat. Även ifall hon var gammal och alla ska vi dit vandra så kommer tårarna spruta. För att det ska bli så lyckat som möjligt har jag gjort en liten plan:

*Bära min svarta klänning som är stor men ändå "elegant". Den svullna magen syns minst. Till det mina största nylonstrumpor.

*Gå på toan och kissa precis innan vi åker, då håller jag mig till efter begravningsakten.

*Servetter till tårarna.

*Hundbajspåsar till potentiella kräkningar

*Ber till gudarna att jag inte måste springa till toan och göra 2:an

*Komma i tid för stress är det värsta för illamåendet

*Ber lite till att gårdagens postafen tablett ska "gå ur kroppen" då jag är så helsikes trött, tung och baksmällamående.

*Ikväll på middagen hos svärföräldrar då både makens familj/syskon och Gtb släkt kommer så planerar jag att ta med mig egen bil om det är så att det blir en mindre bra kväll i mitt mående.

Sådär, nu borde jag vara mer rustad inför dagen.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Den eviga väntan och längtan

2011-12-01T16:11:00.002+01:00

Jag bestämde mig för att leva i nuet och vara glad, tacksam och njuta av graviditeten.

Alltid finns det en väntan och längtan. Ta tex det där KUB-testet, att man längtar till att få veta hur det ser ut. Sen finns längtan till rutin ultraljudet för ytterligare bekräftelse. Jag inbillar mig sen att jag kommer vara glad och tacksam. Men jag tror att det ständigt kommer att finnas en oro över om något blir fel ändå och orolig för förlossningen som jag är livrädd för, etc etc.

Så därför bestämde jag mig för att försöka leva i nuet och vara tacksam att vi blev utvalda denna gång.

När jag åkte hem från jobbet idag så blev jag så förtvivlad så tårarna spruta. För även ifall jag psykiskt hade/har bestämt mig för att njuta så är det just nu fysiskt omöjligt för mig att göra det.

Jag kan inte rå för det men när man mår så illa, har huvudvärk och magen bara "ballar ur" så är det så in i helvete svårt och jobbigt att både vara glad, lycklig och kunna njuta.

Självklart är jag otroligt tacksam för de stunder som jag mår ok, men dem är få. Det är bara att vänta ut de första veckorna tills man mår bättre igen och kan känna sig levande. Fasiken vad jag ska vara glad, tacksam och bara njuta.

Det blev ett lite väl tjatigt inlägg, men orkar inte just nu ändra på det-ha tålamod med mig.

-Bloggat ifrån min Iphone.

En lösning.....

2011-12-01T15:56:00.002+01:00

.....på problemet med en svullen och bullrig mage.

Syns lite dåligt, men får använda mig av en gummisnodd. Det enda jobbiga var att jag valde för kort tröja idag. Fick ständigt dra ned den för att inte visa allt:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 8+0 och samtal till fosterdiagnostik, Huddinge sjukhus

2011-11-30T16:57:00.003+01:00

Usch vad jag har grämt mig över vårt beslut inför ev. moderkaksprov/fostervattenprov. Men jag tror vi har en lösning på vår ångest.

Jag fick en anonym kommentar som hade mindre bra upplevelser från detta, och tycker att har man ingen anledning ska man inte heller göra det. Det är jag helt med på.

Vi är rekommenderade att genomföra detta då min man är bärande av robertronsk translokation på kromosom 13 och 14. Han är fullt frisk men är bärande av det vilket innebär att vi kan få barn med denna skada. Så imorse bestämde jag mig för att ringa till Fosterdiagnostik på Huddinge sjukhus för att höra hur allt ligger till -vi behöver helt enkelt råd inför hur vi ska göra då en sådant här prov skapar ytterligare risk för missfall (1%).

Jag lyckades ringa 3 minuter innan telefontiden slutade och fick prata med en underbart kompetent läkare som hade koll på saker och ting.

Han bekräftade det min läkare på vår privatklinik hade sagt att just nu ligger risken för missfall på strax över 5 %. Efter vecka 12 minskar risken till några procent. Han talade om att om barnet har kromosomfel 14 så får man alltid missfall och det väldigt tidigt, vilket han mena på att våra tidigare 4 missfall kunde berott på.

Om barnet får kromosomfel 13 så kan det leda till missfall, men barnet kan även överleva detta. Vår risk att få ett skadat barn är ca 1 %. Barnet får sådana allvarliga hjärtfel att 95% av barnen dör inom 5 dagar efter dem fötts. Det finns en person idag som har detta fel och är 20 år. Men personen i sig är väldigt skadat och fungerar inte som en människa.

Han förstod vår ångets och att vi stod inför svårt val då han fick ta del av vår långa historia om att försöka få barn. Han tyckte att ett alternativ skulle passa bra.

I stockholms upptagningsområde finns det möjlighet att göra ett "riktat" KUB test, att man koncentrerar sig på kromosom 13 och 18 för att mäta risken för denna avvikelse. Ser man att risken är "stor" så går man vidare med moderkaksprov/fostervattenprov. Om risken såg låg ut så kommer man inte rekommendera detta då det är en risk för missfall. Sedan kommer vi få göra ett riktat rutinultraljud som görs runt vecka 16-19. Då är det en speicalutbildad läkare som gör en extra noggrann ultraljudsundersökning där man mäter alla organ väldigt nogrannt. Han menar på att är det en väldigt kompetent läkare som genomför detta så kan man lätt se hur det står till.

Så sagt och gjort, när vi ska på inskrivning på MVC nästa vecka så ska vi be om att få göra detta KUB testet med inriktning på kromosom 13 och 18 samt sedan få ett riktat ultraljud några veckor senare.

Det här känns kanon!!

Läkaren berättade också att det inte bara är kromosomfel som orsakar missfall, han berättar att alla oavsett om man genomfört IVF eller inte löper ca 2 % risk att få ett allvarligt skadat barn pga den biologin vi har. Jag har inte haft en tanke på detta så nu är det en ytterligare sak jag ska vara orolig för. Jag har trott att de barn som blir skadade kan ha fått syrebrist vid förlossningen, men så är det alltså inte. Men jag börjar tänka, att händer det så händer det jag kan liksom inte påverka det som sker inne i magen. Jag kan inte gå runt och oroa mig, man kan ju bli galen av allt ältande.

Har börjat få huvudvärk, som ligger där i bakgrunden och ställer till det. Det är inte migrän utan en som håller i sig framme vid pannan och under pannbenet. Eftersom jag har haft denna i några dagar och den inte vill ge med sig så googlade jag runt lite nyligen. Det visar sig ju att det kan vara ett ytterligare symtom man kan få under graviditeten, pga alla hormonförändringar och att det brukar ge med sig efter första perioden. Jag trodde först att jag hade vätskebrist pga kräkningar och den lösa magen jag har. Men nu har jag lyckats få i mig vätska och den försvinner inte. Jag har aldrig hört talas om att man kan få huvudvärk pga graviditet. Lite läskigt tycker jag....då jag förknippar detta med min migrän som jag tycker är så himla jobbig.

Sea band

2011-11-29T16:29:00.001+01:00

Jag sitter hos frisören med skruttis som klipper sig.

Var på apoteket och köpte Sea band för illamåendet idag. Kände skillnad efter bara några minuter -helt underbart. Hoppas dessa har samma effekt även imorgon, morgonen därpå osv. Kanske jag kan få en dräglig vardag och fungera på jobbet. Postafen fungerar inte så bra, illamåendet blir bättre men jag blir totalt däckad av dem.

Jag är rädd och vågar inte helt släppa in glädjen efter vårt ultraljud idag. Det är så fantastiskt på alla sätt och vis. Kanske jag skriker ut min glädje imorgon:)

Vi planerar att berätta för skruttis att hon ska bli storasyster på nyårsafton. Den 28:e december har vi passerat v. 12 och det känns lite säkrare. Hon vet redan att mamma och pappa har svårigheter att få barn, men vi tror hon kommer bli riktigt glad och stolt.

Går inte utan dessa nu:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 7+6 -hjärtat slår!!

2011-11-29T13:19:00.001+01:00

I fredags ringde kliniken, de ville byta dag för ultraljud. Så istället för på torsdag fick vi tid idag istället. Ingen blev gladare än vi.

Så idag kl: 11.00 var det dags att få "domen". Det var en krabat på 14.3 mm med ett hjärta som slog. Läkaren sa att allt såg bra ut. Hon visade även en annan stor svart ring och berättade att båda äggen hade fäst men att denna hade avstannat.

När jag låg där i gynstolen tror jag att jag stängde av alla mina känslor för jag kände ingenting, jo en overklighetskänsla. Det är faktiskt något som växer i magen. Jag ropar ett försiktigt *jippi* och hoppas vår skrutt kommer bli stolt storasyster runt den 11 juli 2012.

Hon berättade att missfallsrisken efter man sätt ett hjärta som slår är denna vecka 5-8%. I nästa vecka är risken mindre än 5%. Jag väljer att säga att det är med 93-95% chans att vi ska bli föräldrar igen. Men jag vet inte om hon menade nästa vecka...alltså om 7 dagar eller om hon menar nästa graviditetsvecka (v. 8).

Nu ska vi bara ta beslutet om hur vi ska göra ang moderkaksprovet. Ska vi göra det som är ytterligare en missfallsrisken eller chansa på att barnet/fostret kommer må bra.

En enligt mig mycket suddig krabat:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Grönt äpple

2011-11-29T13:06:00.001+01:00

En räddare i nöden!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Symtom

2011-11-28T13:21:00.001+01:00

*Illamående
Det finns där till 80% av min vakna tid. Till och från knockar den mig totalt och ibland fungerar livet helt okej ändå. Håller mig just nu till 1-2 "stora" kräkningar per dag. Innan slutet av vecka 6 fanns det bara där i bakgrunden. Kräktes en gång tror jag under denna tid. Nån dag tror jag att jag har sluppit kräkningar.

*Molande värk i magen. Dagligen som mensvärk. Även som en tyngdhetskänsla. Tidigare var det mest smärtor och ibland som knivhugg/ilningar.

*Luktsinnet är på topp, inte så praktiskt ihop med illamående.

*Täta toabesök, uppåt 3-4 ggr per natt.

*Tycker jag fryser mer än vanligt, får nästan varje dag kallsvettningar. Brukar inte ha det i vanliga fall så jag förknippar det med graviditeten.

*Humörsvängningar, gråter i stort sätt varje dag.

*Ömma bröstvårtor

*Hård/lös i magen om vartannat

*Pruttig och rapig

*Svullen i magen efter jag ätit. Brukar bli det i normala fall, men inte så här mycket och speciellt inte så mycket på kvällen.

*Andfåddhet, speciellt efter jag ätit och magen är uppblåst.

*Trött, iförsig inte mycket mer än vanligare (om jag inte äter postafen:)). Jag är en person med många sovtimmar. Nu kanske jag behöver sova/vila 1-2 timmar mer per dag.

*Känner mig låg och lite deppig, energilös. Tror jag har med dels hormonerna, men en stor rädsla inför framtiden.

Så som ni säkert förstår så känner jag mig superdupergravid. Jag tvivlar inte en dag, visst några timmar hit och dit när illamåendet försvinner. Trots alla mina symtom kan detta krossas på vårt ultraljud. Det är så sorgligt. Jag önskar att jag inte hade det jag har i bagaget med tidigare missfall och MA. För då hade man inte behövt vara så in i helsikes orolig. Hoppas, hoppas ultraljudet visar ett fint litet hjärta. Att moderkaksprovet ser bra ut, att rutinultraljudet ser bra ut och att ut kommer en friskt barn i juli 2012.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Noll, en eller två.....

2011-11-28T13:04:00.001+01:00

Fick sms häromdagen av fina bloggvännen. Tanken om tvillingar väcktes till liv.

Vi fick två befruktade ägg insatta, chansen/risken för tvillingar är 1/4. Maken önskar nog att det blir två. Själv skulle jag bli rädd, livrädd. Jag har svårt att se mig som tvillingmamma.

Jag är i väldigt stort behov av egen tid, flyr gärna undan. Mina sovtimmar per dygn måste uppnå 8-10 timmar. Jag känner spontant att en är bättre än två för mig. Men visst hellre väljer jag två än ingen i magen just nu.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 7+5

2011-11-28T13:00:00.001+01:00

Kom inte iväg till jobbet idag, så efter samtal till chefen jobbar jag hemifrån. Det fungerar mycket bättre då jag har närhet till toan och kan se grön ut i ansiktet utan att få frågor om hur jag mår.

I helgen blev inte mycket gjort. Vi ställde in brunchen med bästa kompisen som inte verkar må mycket bättre än mig (gravid v 5+ 3 efter en insättning). Jag sov mig igenom helgen känns det som. Igår tog jag ingen postafen då den får mig helt däckad. Jag valde att inte ta den idag heller då jag inte skulle kunna jobba då. Men jag tycker ändå att illamåendet är hanterligt.

Ledsen är jag dock då inga adventspynt kom upp i fönstrens igår och jag som längtat efter detta sen midsommar. Julen är min absoluta favorit!

I morse hade jag väldigt mycket molande värk i magen, sådär på gränsen att det ska kännas okej. Kändes precis som rejäl mensvärk som sträcker sig igenom till ländryggen. Det kom och gick 1-2 timmar. Jag önskade för allt i världen att jag inte börjat blöda. Än då länge har jag inte det *peppar, peppar, ta i träd*.

Nu är det inte långt kvar till vi får veta hur det står till där inne!

-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 7+3

2011-11-26T15:57:00.001+01:00

Jag tog postafen igår, det var himlen. Kände mig som en helt ny människa. Så skönt att slippa illamåendet. Efter 14 timmars sömn i natt vaknade jag och efter ca 1-2 timmar vaken tid tog jag ny tablett. Men den verkar inte ge samma effekt:(. Hoppas, hoppas det kan ge med sig till kvällen.

Tabletten måste verkligen göra en jättetrött då jag förutom nattens maratonsömn så sov jag ytterligare ca 2-3 timmar idag. Jag brukar sova mycket men det här är lite överdrivet.

Hade så gärna velat få upp adventsstjärnorna men jag fixar det inte. Maken har varit helt underbart som städar och fixar här hemma, nu är han även iväg och handlar till oss här hemma.

Min lista med symtom kommer kanske senare. Ska försöka få i mig fruktsoppa nu. Kram till er alla!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Postafen

2011-11-25T18:45:00.001+01:00

Idag pratade jag med kliniken. De sa att jag skulle prova med postafen. Läste på FASS att inga fosterskador har påvisats i samband med intag av läkemedlet. Men blir nojjig ändå -när man kommit såhär långt vill man ju inte skada det lilla som ev. finns där inne.

Överväger ändå att ta en tablett ikväll, vad jag förstår så håller de i sig 12 Tim, det blir väl att man tar dem morgon och kväll.

Har fått sådan huvudvärk, tror det beror på vätskebrist då jag kom på att jag inte har druckit på fler dagar. Eftersom jag både kräks och har periodvis diarré så kommer den vätska jag får av maten troligen upp/ut. Om jag ska fortsätta vara äcklig i språket så tycker jag att det är så fascinerande hur man kan gå från stenhård till jättelös i magen, så hoppar det fram och tillbaka. Finns liksom inte något normalt mellanläge. Jag antar att det återigen har med alla hormoner att göra.

Imorgon tänkte jag lista mina symtom jag har haft senaste tiden. Nu ska jag fokusera på att behålla min tacos i magen. Ha en skön kväll!

Tack för era kommentarer och sms!!!! Jag blir så himla glad och rörd!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Hemma igen.....

2011-11-25T08:34:00.001+01:00

.....halvvägs fick jag gå av tåget med spyorna i halsen. Det gick inte. Jag fick ta vändande tåg hem. Nu ska jag försöka jobba lite hemifrån.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Gulp

2011-11-25T07:21:00.001+01:00

Sitter på tåget, är på väg in till huvudstaden genom jobbet. Väskan är proppad med frukt och hundbajspåsar. Allt för att mota illamåendet vid grind, men det fungerar inte. Jag ber till högre makter att jag inte tvingas kräkas offentligt idag.

Igårkväll när vi låg i sängen och prata fick jag "psykbryt" och tårarna sprutade. Jag mår väldigt dåligt men försöker inte klaga och här på bloggen ventilerar jag mest. Jag är väldigt tacksam men igår brast det, jag orkade inte hålla minen uppe. Det är fruktansvärt att må illa, för att maken skulle förstå ville jag att han skulle jämföra det med magsjuka med "enbart" kräkningar.

Igår skulle det bli tacos, men hoppas på det idag istället. Får nog flirta med maken lite om inte han skulle vilja steka till köttfärsen, fixar inte stekoset just nu.

Nu är det bara 6 dagar kvar till ultraljudet!

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 7+1

2011-11-24T11:32:00.001+01:00

Hjälp vad jag mår illa -det är HELT crazy! Jag vet ärligt inte hur jag ska fixa arbetsdagen. Just nu ligger jag i vilrummet på jobbet och vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag tror det får bli att jag om ett tag säger att jag åker hem och vilar och jobbar sen hemifrån i kväll -jag får skylla på Jetlag från resan.

Ligger och stirrar upp i detta tak just nu:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 7+0

2011-11-23T15:03:00.001+01:00

Detta inlägg tänkte jag ägna åt mitt förra missfall när jag behövde skrapas. Det är just detta missfall som jag bävar för att behöva upprepa.

Vi blev spontant gravida i oktober 2009. I v. 6+5 fick jag en pytteliten blödning, liknar mer blodblandade flytningarna. Det försvinner för att komma tillbaka i vecka 7+6, men då lite mer blod. Men inte så mycket så att oron sitter i. Sedan kommer det lite i v. 8+0 och v.8+2. Trots att det inte är mycket blev jag smått orolig och åker in till gynakuten.

På gyn misstänker dem att pyret avstannat runt vecka 6+1 men vill dubbelkolla en vecka senare. Jag har då min inskrivningstid på MVC så jag bestämde mig för att de skulle få kolla hur det låg till där. På "inskrivningen" befann jag mig i v. 9+2, ett andra ultraljud gjordes och det konstaterades att pyret avstannat vecka 6+3.

Vi blev hänvisade till ett annat sjukhus, så dagen efter åkte vi akut in. Efter en hel dags väntan på sjukhuset skrapades jag sent på kvällen. Vilken lättnad när allt var över, men samtidigt en stor sorg. Det var underbart att få sluta må illa och sluta kräkas.

Vi är idag vecka 7+0, jag är grymt lättad över att inte ha börjat blöda något ännu. Men jag har nedräkning till ultraljudet, för det känns som att först då om allt ser bra ut så kan vi smått börja våga fantisera om framtiden.

Nu är det bara 8 dagar kvar....

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 6+6

2011-11-22T16:52:00.001+01:00

Imorgon går vi in i vecka 7, det känns kanon. Jag googlade lite om hur lillskrutt ser ut. "Den" kallas fortfarande för embryo, svansen finns kvar men växer successivt bort. Från vecka 7 till vecka 20 så växer embryot/fostret i hög takt. Den kommer under vecka 7 växa till ca 15mm -en stor krabat:). Hittade lite info hos Luiza som skrivit utifrån hon googlat runt att missfallsrisken är som störst under vecka 5-6 då det är när hjärtat ska börja slå. Majoriteten av missfallen sker under vecka 5-7. Jag är en av de som kan skriva under på detta då jag har haft fyra missfall under perioden vecka 5+1 till 6+3.

När jag kommer till vad mamman har för symtom så slutar jag läsa -kan lätt oroa mig om jag inte har alla symtom och lite till. Jag tjatar återigen om det, men det är för att påminna mig själv. Trots symtomen som jag har så är det ingen garanti.

Jag hittade min kalender för år 2009, då jag/vi hade vårt senaste missfall i oktober -09. Det var då jag fick skrapas i vecka 10 men att embryot avstannat vecka 6+3. Jag tänkte skriva ett kort inlägg om det senare. Jag ältar mina tidigare missfall här, jag hoppas ni har förståelse då det här är min ventil.

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 6+5

2011-11-21T15:42:00.001+01:00

Gårdagen fram till lunch så hade jag full koncentration på att inte kräkas. Illamåendet hade mig i ett järngrepp, spyorna var inte långt borta. Medan syrran sprang in i affär fick jag sitta utanför och vänta. Bara andas. Det lättare sedan, men hjälp vilka dofter det finns i New York. Det är helt galet äckligt!

Idag är det en bättre dag, vilket underlättar då vi ska flyga hem i eftermiddag. Men först ska vi ut och kolla i affärer:)

Solnedgång från vårt rum på båten i västra Karibien för några dagar sen:

-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 6+4

2011-11-20T16:20:00.001+01:00

Pust och stön, äntligen har vi passerat de fyra dumma tidpunkterna som vi tidigare fått missfall. Känns väldigt bra, även ifall jag vet att allt kan avslutas imorgon.

Vaknade med illamående, huvudvärk och yrsel. Men ska försöka bita ihop då det är sista dagen innan hemfärd.

-Bloggat ifrån min Iphone.